Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sonlighet han icke kände. Af Augustenburgska partiet var general
Wrede icke heller gerna sedd. Denne hade från sin beskickning
återkommit till Örebro, och ehuru han ej syntes så entusiastiskt sinnad
för Bernadotte, som ministéren haft rätt att med anledning af hans
depescher befara, och ehuru han uti hemliga utskottet, der han var
medlem, gifvit vid första kungl. propositionen sin röst åt hertigen af
Oldenburg, hade han likväl öfverallt omtalat prinsens af Ponte Corvo
egenskaper med loford, hvilka höjde denne senares anhängares mod
och ifver. Äfven detta tal, verkande till styrka för det hatade
fransyska partiet, var genom Adlersparre bibragt åt konungen, som lät
kalla general Wrede till sig: Karl XIII var mycket upprörd och sade
till honom: ”Min salig fader var eder faders store gynnare. Min
broder har gjort eder lycka och jag har alltid varit eder din. Huru
Jean ni vara emot mig?” Wrede svarade med öppenhet: " Jag erkänner
med vördnad all konung Adolf Fredriks godhet mot min far.
Konung Gustaf ITLs mig visade nåd skall jag aldrig förglömma och
eders kungl. maj:t akall jag varci till dödsstunden huld och trogen,
men att eder kungl. maj:t vill att Sverige efter dess bortgång shall
styras af en magister, det är för mycket beg är dt.’" Wrede var en
man, som omöjligen kunde gå emot något hvad han ansåg stridande
emot sin ära och hvad han var skyldig sin konung. Han var till sina
tänkesätt rojalist, ja nästan despot: han insåg Sveriges behof af en
manligare hand och ledning än den lärde hertigens af Augustenburg:
han insåg bland franska krigare Ponte Corvos värde. ”Vill eders
excellens, så skrifver han till utrikesministern, ”veta min enskilda mening
om prinsen af Ponte Corvo, så svarar jag uppriktigt, att jag har för
honom en obeskriflig stor högaktning ej allenast som statsman och
fältherre, men som dygdig och ädel man: Vox populi vox dei. Hela
Tyskland och hela Frankrike har denna tanke. I sin enskilda lefnad
är han här ett verkligt exempel utan efterföljd. God man, god far,
god vän, god förman är han älskad af allt, som omger honom: ett
slags indépendance i hans sätt att vara har troligtvis gifvit anledning
till misstanken, att han står mindre väl hos kejsaren. Jag har dock
flera gånger sett dem tilhopa utan att kunna se anledning till denna
supposition. Att han är verkligen högaktad af kejsaren, veta alla. —
Jag återreser nu: I Sverige blir jag simplement baron Wrede och min
röst ger jag den värdigaste.’’
Wrede insåg lämpligheten af prinsens af Ponte Corvo val, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
