Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
minst berönnlo af mina marskalkar, don minst värdige en tron, ocli som
vid mor fin ett tillfälle ådragit sig min onåd och endast bar att tacka
■dägtskapen mod min bror för sin tillvaro”. — r8iro, det år icke de
bedrifter prinsen af Ponte Corvo kunnat utföra, som svenska folket och
do>5 ombud knappast kanna, livilka verkat hans tillfälliga val: dot tir
<ven?ka folkets beundran för eders maj:ts bragder; dot år den ära, som
omger eder maj:ts namn, som verkat att de valt en af do härförare,
stå närmast i arméerna i värdighet till oders maj:t.. Då do togo
* n kejsardömets marskalk, så var det en hyllning endast åt kejsaren
sjelf. Namnet Ponte Corvo var dem kändt genom svenska män, som
han tillfångatagit och vänligt behandlat.” — ”Det är väl sagdt; han skall
bli svensk kronprins, men veten att han skall göra mig mer än en tjenst
och att ni sjelf en gång faller derför ett offer.”
Den nye kronprinsen skyndade efter erhållet tillstånd att lemna
sitt gamla fädernesland, vid hvilket månget ärofullt minne fastade
honom, och att intaga sin plats vid sidan af Karl d. XIII. I Sverige
liado man varit bekymrad, det han skulle medföra en mängd
utlän-dingar, men han åtföljdes endast af tvänne adjutanter, hvilka strax
ef-tor hans ankomst till Sveriges hufvudstad lemnade honom. Hos
sven-skarne ligger ett inrotadt hat till allt utländskt ifrån gamla tider, och
i synnerhet kunna de ej fördraga att utländingar innehafva rikets
tjen-ster: detta hat är likväl mindre folkets än adelns, som från urminnes
tider varit van att inneha och bemäktiga sig alla embeten, livarvid
anseende och penningeförmåner äro fastade.
Den 20 oktober 1810 beträdde Bernadotte i Helsingborg den
svenska jorden, hvars kuster han tvänne år förut, i spetsen för danska och
franska trupper, fiendtligon hade hotat. Grefve Essen mottog honom
på Karl XlTI:s vägnar. Han hade skilt sig från kejsar Napoleon — voro
hans ord — vid hvilken den lifligaste erkänsla och andra heliga band
fastade honom, icke af hoppet om en krona, utan för att i dessa
uppoffringar söka sitt verkliga skadestånd i sitt nya fäderneslands sällhet.
På resan till Stockholm gjorde han allt för att vinna folkets
hjer-tan och vid sitt intåg i hnfvudstaden mottogs han af dess jubel och
bifallsrop. Soldaterna sågo i hans eldiga, hänförande personlighet
Finlands återerfifrare och yttrade högljudt: "så skall han se ut, som
>kall tnkta ryssen."’ Trenne dagar efter pryddes han med krona
och kunglig mantol; då han knäböjande för konungen aflade eden, tog
han kronan af hufvudot, kysste konungens hand, satte sedan kronan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
