- Project Runeberg -  Från Europas hof, dess furstehus och aristokrati. Skildringar hemtade i nya specialverk samt svenska och utländska arkiv / Band 1 /
407

(1883-1884) [MARC] Author: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

likgiltig. Om iin ej anblicken af en sådan stvf tjenare lör en blifvande
hei>kaiv kunde vara angenam, skulle likväl kännedomen af honom blifva
intruÄint för en meniiiskokfinnare som Karl Johan. Olyckligtvis
talade Adlercreutz det fransyska språket föga, vidare voro begge männens
karakterer så stridiga och så från hvarandra skiljaktiga, soin deras
fo-sterbygd; förhållandena kunde sålunda icke blifva angenäma, helst
Adlercreutz var en man, som aldrig böjde sig, och som aldrig led ett ord
förnärmande känslan af hans eget värde. Emellertid var Adlercreutz i ilera
af? enden af ilera personer icke väl sedd. Af 1S0D års män var han hatad,
emedan han förekommit dem i deras verk, emedan det var en man, som
aldrig kunde vinnas fur deras afsigter af hersklystnad, som endast såg i
allt livad han gjorde fäderneslandets bästa och var fruktad för sitt mod,
sin tilltagsenhet; af hofvets småkryp, af de aristokratiska familjer, som
utgjorde slottets innevånare, kunde han icke heller vara älskad, ty han
gynnade ej deras befordringar, han såg vid de högre militära
tillsätt-ningarne på något annat än hofgnnst och förutom allt detta var han en
vän och en nära slägtinge af utrikes ministern, som genom sitt
inflytande hos Karl den XIII var en slags favorit. Man beslöt derför att
göra Adlercreutz misstänkt och förhatlig för Karl Johan, och grefve
Flemming, landtmarskalk på den slutade riksdagen och statsråd, ville
öppna prinsens ögon i detta afseende: han framstälde honom för
prinsen som en förhatad person, farlig för styrelsen, hvarför han ock vid
första tillfälle borde aflägsnas. Grefve Engeström förglömdes icke heller;
men försöket misslyckades och försatte Flemming sjelf i den
brydsam-maste belägenhet. Man kände ännu icke tillräckligt det öppna umgänget,
den fransyska lifligheten hos den nykomne. Hvad hos Karl Johan blifvit
nedlagdt i förtroende, var han icke sen att i första samtal omnämna
för Adlercreutz, som på en fest på slottet stälde Flemming så till
ansvar, att han var glad att med förskräckelsen komma ifrån sin
obetänksamhet. Sedan detta försök sålunda misslyckades blef han ock
den mäktige ledaren af alla militärangelägenheter, som utfördes af
kronprinsen, till arméens stora förnöjelse och gagn. Redbarhet och
duglighet åsyftades vid hvarje val. Hos Karl den XIII ökades den gunst,
b vari Adlercreutz stod, icke heller obetydligt i slutet af året.
Konungens helsa hade tilltagit, så att fråga uppstod om regeringens
återtagande; många, och ibland dem i synnerhet grefve Platen och
Wet-tersted, önskade att han, sjuklig som han var, skulle afsäga sig
styrelsen under de betänkliga tider, som voro för handen, och som snarast

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:28:20 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aaeuhof/1/0419.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free