- Project Runeberg -  Från Europas hof, dess furstehus och aristokrati. Skildringar hemtade i nya specialverk samt svenska och utländska arkiv / Band 1 /
408

(1883-1884) [MARC] Author: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hotade att blåsa upp till full storm: man påstod att det vore för hans
helsa och hans dagar bättre att han, skild från regeringsbekymmer och
hedrad med konunganamnet öfverlemnade rodret af statsskeppet åt
yngre händer. Karl den XIII, svag, villrådig, visste ej hvad han skulle
göra, men då inträdde Adlercreutz i hans kammare, visade honom att
det var endast svaga själar, som afklädt sig purpurn i förtid, att det
voro mot hans ära att ej förklara sig vuxen tidens stormar, att han
kunde ännu räkna på trogna, på redliga tjenare som skulle följa hans
bud och skydda, som han ej förmodade behöfvas, hans
konungsliga välde. Ett sådant språk från Adlercreutz gaf åt Karl den XIII:s
redan tvehågsna själ tillförsigt; han sprang upp, omfamnade sin
general och gaf honom till ett bevis af sin erkänsla en kostbar dosa med
sitt porträtt. * Konungen emottog också i början af året 1812
tillbaka den styrelse af riket, hvilken var åt Karl Johan uppdragen och
denne gaf derför en präktig redogörelse i stora ord, åt sin konung
och åt svenska fölket. **

Under sin förvaltning kastade Karl Johan sina blickar på en
redan i finansförvaltningen utmärkt man och drog honom fram på ärans
trappa. Det var grefve Wirsén, näst grefve Platen ofelbart den
märkvärdigaste man i Sverige, och som, om döden icke bortryckt honom
från sin bana, skulle bemäktigat sig hela styrelsen. Det var en af dessa
utomordentligt utrustade personligheter, naturen ofta alstrar bland sina
mest obemärkta barn, och som hade ingenting att tacka lyckan för,
allt sig sjelf.

Ibland personer, som allmänheten ansåg komma att spela en
lysande rol i Sveriges händelser, var Karl Henrik Anckarsvärd. Ehuru
ännu ung, hade han både skriftligen och personligen ett dagligt
tillträde till kronprinsens person. Hans ärelystnad, ett godt hufvnd, ett
brinnande begär att utmärka sig och blifva en historisk person för sitt
fädernesland, gjorde att han ej undgick allmänna uppmärksamheten,
så mycket mer, som han knapt hann anlända till hufvudstaden, förrän
han anbefaltes att strax infinna sig på slottets salar, der både
konungens och kronprinsens välvilja lofvade åt hans förhoppningar, ät hans
rastlösa verksamhet de bästa framtida utsigter. Tiden var
handlingens, stormarnes, och erfordrade dylika män, vnxna dem; det var
icke dagar för dessa pygméer, hvilka odugliga till kraft, till skicklig-

* v. Engeström.

** Af den 7 Jan. 1812.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:28:20 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aaeuhof/1/0420.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free