- Project Runeberg -  Från Europas hof, dess furstehus och aristokrati. Skildringar hemtade i nya specialverk samt svenska och utländska arkiv / Band 1 /
426

(1883-1884) [MARC] Author: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

menter ge försvar för ett sådant förfarande, och svenska regeringen
aldrig gjort det, har historieskrifvaren fullkomlig rätt att anse dessa
uppgifter endast af den politiska ställningen frambragta.

I Stockholm befann sig under brytningen af alla dessa
förhållanden såsom österrikiskt sändebud en af dess utmärktaste män, både
genom sin tapperhet och sina talanger. Det undgick icke det österrikiska
kabinettets skarpsinnighet, under inseende af århundradets förste och
konseqventaste diplomat, furst Metternich att Sverige genom sitt läge
under en kraftig ledning komme att väga mycket i vågskålen då den väntade
striden emellan Ryssland och Frankrike skulle utkämpas. Det föll
der-för med sitt val på en representant, fullkomligen motsvarande
ögonblickets vigt och sin regerings förtroende. Hans lätta, hans älskvärda sätt
att vara förskaffade honom i den svenska hufvudstaden allas vänskap
och framför allt kronprinsens. Han hade, till den senare, när han ville
ett ständigt tillträde. Kämpat hade de emot hvarandra under
motsatta fanor och det ena ögats förlust vitnade om hans mod. Hans
utseende var vackert och intog äfven det vackra könet för honom. Till
de varma förhållanden, hvilka 1812 och 1813 ända till slaget vid
Leipzig herskade emellan svenska och österrikiska kabinetterna, bidrog grefven
isynnerhet. Sedermera kallade kriget honom till ett betydligt befäl i
sitt fäderneslands armé, och efter Napoleons fall anstäld vid Marie
Louises hof, har han stått i de närmaste förbindelser, ännu under
Napoleons lefnad, med denna furstinna, hvilka endast döden kunnat bryta.

Kronprinsessan af Sverige, hvars vistelse i Paris nyss omnämdes
i sammanhang med Signeuls beskickning, hade med sin son arfprinsen
Oskar, endast på ll:te året, senare än sin gemål beträdt sitt nya
fosterland och dess hufvudstad. Uppfödd var hon i hela söderns
yppighet, van vid dess behag, dess förströelser, dess milda klimat: hon kom
till norden just i den obehagligaste årstid och kunde således icke prisa
ombytet. Drottningen var gammal, hade med kronprinsen olika
vanor: fördomen att se en köpmans dotter vid sin sida, hvilken ock snart
skulle ärfva hennes upphöjda plats, verkade både mindre förtrolighet
och slutligen äfven köld. Inga skådespel, inga sysselsättningar kunde
fördrifva ledsnaden, som uppfylde kronprinsessans timmar i slottets salar:
hon längtade lika mycket tillbaka till sitt fädernesland, som hennes gemål
hade traktat efter Sveriges spira. Efter några månaders förlopp återvände
hon till Paris för att der icke blott dröja till dess Karl Johan
bestigit Sveriges tron, utan intill den dag, dä hennes son gick att förena

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:28:20 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aaeuhof/1/0438.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free