- Project Runeberg -  Från Europas hof, dess furstehus och aristokrati. Skildringar hemtade i nya specialverk samt svenska och utländska arkiv / Band 1 /
433

(1883-1884) [MARC] Author: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ni nifiste vänja min son att icke lemna sitt furtroende åt
lättsinniga menniskor eller slösare: de förre kunde förråda det af
egenkärlek, de senare för vinning.

Krigskonsten bör framför allt lusta min sons uppmärksamhet och
eder omsorg. En furste i vårt tidehvarf måste vara militär. Man liar
erfarit livad grufliga olägenheter följt, då man satt en för sin monark
ansvarig general mot en befälhafvare, hvars beslut endast berott af
honom sjelf. Min son bör derför i tid vänjas att trotsa årstiderna och
att draga all möjlig fördel af sina krafter, på det en stillasittande
lef-nad i en framtid ej måtte hafva inflytelse på hans sätt att se och att
vara verksam, Resor i bergstrakterna, besök i grufvorna, jemte
simning och ridning, äro de öfningar, som stärka själens krafter, emedan
de påminna om krig och lifva föreställningen om faror, en
föreställning som alltid måste vara till hands m. m.

Ibland de föremål, hvilka, när kronprinsen emottog
riksförvalt-ningen under konungens sjukdom, i synnerhet tycktes fästa hans
uppmärksamhet, var upphjelpande af landets åkerbruk. Från urminnes tid
hade riket haft brist på spamnål och ofta hade man varit nödsakad
att hemta sina behofderaf från främmande länder. Vanligtvis så
länge Pommern lydde under Sveriges styrelse kommo förråderna
der-ifrån och denna provins hade fördenskull, innan moderlandets behof
voro fylda, ej rätt att annorstädes afyttra sitt öfverflöd. I alla
fredsfördrag med Ryssland hade svenska regeringen betingat sig tullfrihet
för utförsel af betydliga qvantiteter, när nöden så påkallade, och
vanligtvis blef denna rättighet begagnad. Detta behof af främmande säd
skulle emellertid alltid blifva en kräfta för landets finansiela
ställning, så mycket mer, som mången källa till export genom Finlands
förlust var förtorkad, samt sillfisket äfven upphört att lägga sin tyngd i
handelns balanser till statens förmån. Genom de största uppodlingar af
det fruktbara Skåne, i synnerhet under Gustaf Adolfs sista regeringsår
medelst enskiftesförordning, d. v. s. utbrytning af byarne, fyldes väl
mången brist, men ännu voro i de öfriga provinserna, med få
undantag, behofven för stora för att ej kännas. I synnerhet hotade året 1812
genom en total missväxt i de flesta provinser att ge regeringen
gränslösa bekymmer på en tidpunkt, då landet var afskuret från all
kommunikation med Tyskland, ingen undsättning från Ryssland för krigets
skull vore att förvänta, och det midt under egna rustningar till ett
förestående fälttåg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:28:20 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aaeuhof/1/0445.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free