Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gares lycka, då segrarne vid Montenotte, Areoli, Lodi inskrefvo hans
naron i odödlighetens tempel, var hon en af hans varmaste anhängare*
hade gerna varit hans Josefine och ådagalade i de bref, hvilka
kommit till efterverlden, mindre en beundran än en verklig kärlek.
Sedan han intagit konsulatsstolen, sökte hon att göra hos honom icke
blott sitt snille utan äfven sitt inflytande gällande. Den mäktige
mannen hade en vedervilja för hvarje qvinlig beblandelse med politiken, och
några sårande svar, antydande förakt, lade först grund till en
bitterhet dem emellan, som sedermera, då kejsarmakten bröt alla lagens
former och den personliga säkerheten, genom förvisning och landsflykt*
steg till oblidkelighet.
Madame Staëls ankomst till Stockholm var snarare den af
en mäktig furstinna, än af en författarinna utan fädernesland och med
intet annat svärd än sin penna. Det talades om intet annat än henne:
allmänheten belägrade hennes vagn, hennes våning, för att se Corinnes
moder. Hon var på slottet och i synnerhet hos minístrame i början af
sin sejour en hvardagsgäst: kronprinsen aflade ofta besök i hennes
våning, och den gamla bekantskapen tycktes nu, under förändrade
omständigheter, han, klädd med kronprinskronan, hon irrande med sitt
ryktbara namn, förskjuten från den älskade fädernejorden, lika varm
om ej varmare, än under den tiden, då man kände ingen annan titel
än citoyen, och röda mössan var symbolen på jemlikheten. Dessa
första uttryck af varm tillgifvenhet, detta ovanliga förnyande af gammal
bekantskap under andra former, andra förhållanden, voro likväl för starka
för att kunna vara långvariga. Snart gjorde madame Staël sitt lynne
gällande, ville aflägsna och tillsätta ministrar och gjorde derigenom alla
ledsna vid sig. I början af hennes vistelse i Stockholm hade
vänskapen emellaa utrikesministerns gemål och henne varit varmare än en
ny bekantskap plägar vara. Knappast fann hon, att hvarken hennes
snille der i längden hade någon näring eller hennes intriger der några
öron, förrän hon öfvergaf bekantskapen och började att vända sina
vapen emot denne vid Karl d. XIII:s hof mäktige man. Med våren
beslöt hon att lemna Stockholm och allmänna rösten var, att den
svenske kronprinsen var glad att ett snille, lika så omfattande som hans,
en ärelystnad, som vid det minsta fann sig förnärmad och kunde
genom sin penna ge dödsslag åt sin motståndare, en intriglystnad, som
satte oro i hofvets salar, aflägsnade sig från Mälarens stränder och att
hennes afresa kunde ske med alla yttre tecken till en varm tillgifvenhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
