Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nian skjutit björnen, men jag känner ej diplomatiken. Jag måste tro
att det blott fir en lämplig omtanke, förekommen i sin rätta tid, och
det återstår då ej annat att säga: eja vore vi der"! *
Nn kastade sig danskarne i armarne på franske kejsaren:
segern vid Lützen hade höjt deras mod, justiteniinistern Ivaas ilade till
franska högqvarteret, och emellan Danmark och Frankrike tecknades
en allians i Köpenhamn af Alquier och liosencrantz.
Tärningen var sålunda kastad: till kampen för den europeiska
friheten förde talrika skeppstransporter Sveriges krigare, medan ännu
kronprinsen qvarblef i Stockholm, dit de vigtigaste personer från alla
stater samlades. "Höga främmande strömma hit hvarje dag,”
skrif-ver "Wirsén, i nyss citerade bref, ”och vårt högqvarter blir visst det
mest brokiga sedan trettioåriga kriget, kanske värre.” Till Karl
Johan hade de förtryckta folken ett uteslutande förtroende och på
honom vändes alla blickar; likväl var lian i sitt sinne ännu ej alldeles
lugn i afseende på sina bundsförvandters trohet. Den ryska
trolösheten fruktade han djupt, och Dolgorukis uppförande i Köpenhamn gaf
honom mer än ett ämne till eftertanke. Sjelfve Karl d. XIII lät
prinsen ej fara utan med en viss motvilja, utrikes ministern grefve v.
Enge-ström bad honom vid sin afresa påminna sig, att det vore den sista
armé Sverige vore i stånd att uppsätta. Karl Johan gaf denne patriot
sitt hedersord att så mycket möjligt spara den svenske soldaten: ”ty
jag kan icke lita på de främmande makterna, derest jag ej står i
spetsen för en egen här; eger jag den ej mer, så bli både jag och Sverige
öfvergifna af våra bundsförvandter." Grefve Wirsén skref till
Adler-sparre: ”Ni får snart se h. k. höghet; jag behöfver ej bedja eder,
hvars erfarenhet och djupa forskning öfvergår alla andras, göra någon
reflexion på angelägenheten af att de fina och illistiga kabinetten
icke fil draga oss för långt från vårt mål, ty då få vi aldrig Norge,
men det skadar ej att vederbörande få den varningen från alla håll,
till styrka för sin egen öfvertygelse, som är alldeles densamma.”
Under det att kärnan af svenska arméen öfverfördes från
Göteborg, Karlskrona, Skåne och Stockholm till Pommern, samlades vid
norska gränsen äfven en styrka under fältmarskalk Essens befäl,
ungefär 8000 man, och några trupper, dock knappast att nämna och att
anse såsorn annat än depots, voro i Skåne under fältmarskalk Toll.
* Grefve Wiréns bref till A<1 ler*parre af d. S Apr. 1813.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
