- Project Runeberg -  Från Europas hof, dess furstehus och aristokrati. Skildringar hemtade i nya specialverk samt svenska och utländska arkiv / Band 1 /
457

(1883-1884) [MARC] Author: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ring var förenad. Hela nejden omkring fästningen var satt under
vatten. Det var omöjligt att nalkas staden annorlunda fm på smala
dammar och under en litlig eld frän fiendens sida med kulor ocli
kar-teseher. Trupperna kunde endast pä detta sätt finna någon betäckning,
att de hvarje natt uppkastade bröstvärn med skanskorgar. Men
general Boije, som anförde belägringen, samt de käcka trupper, som stridde
under honom, visade att ihärdighet och mannamod kunna besegra alla
hinder. Gliickstadt gick öfver den 5 januari. Garnisonen, 3,000 man
stark, blef krigsfångar och öfverfördes till ön Als, under vilkor att icke
pil ett ärs tid tjena mot de allierade. I fästningen funnos ilera än
3*25 grofva kanuner och mörsare, hvaribland 119 af metall, hvilka
sedermera kommo att utgöra en prydnad på artillerigården i Stockholm.

Emellertid sökte man under vapenstilleståndet att genom
underhandlingar bringa sakerna på en fredlig fot. Kronprinsen af Sverige
skickade generallöjtnant Taivast till Köpenhamn för att utaf konungen af
Danmark begära ett bestämdt svar på de redan gjorda
framställnin-garne. Till kronprinsens högqvarter i Kiel kommo grefve Liitzow och
Bombelles jemte kammarherre Burke. Grefve BirnstorfV ilade från
Wien till de allierades högqvarter, der statsrådet grefve Lövenhjelm
bevakade det svenska intresset, for hvilken ryska kejsaren, visande sin
uppriktighet emot detsamma, förklarade, det han ej vågade att se
någon svensk i ansigtet, innan Norge vore svenskt. Kejsaren af
Österrike hade koit förut lofvat konungen af Danmark sin kraftiga
bemecl-ling, om han blott ville samtycka till stiftet Throndhjems afträdande.
En express skickades nu till Frankfurt, att tillkännagifva danske
konungens samtycke dertill. Intilldess svar härifrån ankom, önskade man
att förlänga vapenstilleståndet, hvilket äfven från svenska sidan
beviljades till d. 6 januari. I fruktan och ovisshet om utgången af dessa
underhandlingar funno danskarne nödigt att vara betänkta på krigets
fortsättande; ty endast i högsta nödfall och sedan allt vore förloradt
kunde man formå sig till Norges afträdande. De flesta kårer och
regementen, som lågo på Seland, äfven de kungliga garderna begåfvo
sig till Fyen. och samlades vid lilla Bält emllan Odense och Middelfart.
Isgängen i stora Bält fördröjde öfvergången. Den 3 januari ilade
konungen sjelf *’*1 Fven, dit öfverståthållaren för hertigdömena,
landtgref-ven Karl ■’ .:nt ministern Rosencrantz hade begifvit sig. Ko-

nung ^gq\arter på godset Flindakow vid Middelfart. Gme-

ralm.J Wiener samlade vid Kolding de på jutska halfön varande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:28:20 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aaeuhof/1/0469.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free