- Project Runeberg -  Från Europas hof, dess furstehus och aristokrati. Skildringar hemtade i nya specialverk samt svenska och utländska arkiv / Band 1 /
464

(1883-1884) [MARC] Author: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nade, af Karl Johan anförda krigsmakt; deras stämmor hördes dock ej
mot den allmänna och högre rösten af nationen. Allas ögon voro
fä-stade på prinsen, som vunnit allas kärlek genom sin skönhet, sitt
konungsliga väsende och ännu mer genom sällsyntheten att se en kunglig prins
ibland sig. Man påstod nu att konungen af Danmark hade ingen rätt
att bortskänka Norge; att konungabalken, den enda i Norge liksom i
Danmark gällande lagen till efterlefnad för regenten förbjöd konungen
att afträda eller till en annan öfverlemna något af sina riken; att om
Fredrik den VI hade rättighet att för sin person afsäga sig Norges
krona, han icke hade rättighet att deröfver disponera. Väl måste
la-garne vika för makten, för krigslyckan: en eröfrad provins kan till
följd af traktater öfverlemnas till eröfraren; konung och folk gifva då
begge och gemensamt vika för den öfverlägsna styrkan, för nödens
tvingande lag; men Norge var icke eröfradt och Norges innevånare
således icke genom traktaten i Kiel förpligtade till hörsamhet. Till följd
af en annan paragraf i konungabalken dör konungen aldrig; fastmer är
i det ögonblick, han upphör att regera, den närmaste arfvingen rikets
regent.

Således från det ögonblicket Fredrik den Yl afsade sig Norges
krona, hade prins Kristian Fredrik rättighet att taga hvad som
tillhörde honom: han var icke mer ståthållare, han var regent och hade,
när han afsade sig Danmarks krona, de fullgiltigaste anspråk på
Norges. Vid dessa uppmaningar befann sig prinsen i det betänkligaste
läge. Frestelsen var stor, var retande: äran, i händelse af
framgång, ofantlig. Hon kunde icke annat än mäktigt tända passionen,
och äfven pligten som menniska och furste ogillade icke hennes
röst. Prins Kristian Fredrik var sålunda ej sen att följa nationens
önskningar. Och hvarje annan med mod i bröstet, med ädla och
upphöjda tänkesätt, hade dervid handlat som han. Men innan han
offentligen uppträdde emot sin konungs bud och inför Europa, ville han
sjelf öfvertyga sig om landets önskningar och röst vore enahanda som
hufvudstadens. Han ville bland det manliga norska folket, bland deii
kraftiga allmogen, som mer än en gång segrande försvarat
sina.fjel-lar, öfvertyga sig om han i de stundande farornas tid kunde påräkna
deras biträde. Han gjorde derför en resa till Eidsvold, derifrån öfver
Dovrefjellet till Throndhjem, norska konungarnes kröningsort, der han
uppehöll sig fyra dagar, tagande vägen tillbaka öfver Eörås och
Öster-dalen. Folket strömmade på hans vägar emot honom. Ifrån Dovres

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:28:20 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aaeuhof/1/0476.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free