- Project Runeberg -  Från Europas hof, dess furstehus och aristokrati. Skildringar hemtade i nya specialverk samt svenska och utländska arkiv / Band 1 /
465

(1883-1884) [MARC] Author: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fjellar, från dalarnas djup var blott en stämma från gammal och ung,
från qvinnor och barn: ”Vi vilja segra eller dö för det gamla Norges
frihet; du skall icke öfvergifva oss”. I Gudbrandsdalen står en
minnesvård af en seger öfver svenskarne och i marmorn läses denna
inskrift: Ve livarje norrman hvars blod icke sjuder i hans ådror, då hans
öga skådar denna minnesvård. Vid denna talande ärestod öfver
norska tapperlieten steg han af hästen och tilltalade den rundt omkring
sig församlade allmogen: Viljen äfven I, som edra förfäder, försvara
den fria norska jorden? Ja, gif oss vapen, för oss an, var det
enhälliga svaret. Men från känslan i allas bröst, i entusiasmens uttryck,
till den kallare handlingen i aflägsnare ögonblick är en stor åtskilnad,
och denna bittra erfarenhet gjorde äfven prinsen senare på, året.

Meningarne började snart att dela sig bland Norges yppersta män,
och tvenne partiers stämmor blefvo under det allmäna sorlet af försvar
hörbara: det ena, och det största, som hade massan af nationen för
sig, var för prins Kristian, det andra för en republikansk författning,
och några röster höjde sig för föreningen med Sverige. I spetsen för
de sistnämda stod grefve Wedel-Jarlsberg, Norges kraftigaste man
genom sitt ansedda historiska namn, ännu mer genom sina rikedomar,
sin förbindelse med kammarherre Peder Anker och sin höga anda, sitt
djupa förstånd öch sin in i tiderna djupt seende blick. Biskopen Brun
och pastor Wergeland tänkte som han. Äfven flere af de rike och
verksamme köpmännerna i städerna, hvilka vid nya förlängda
krigs-oroligheter hade mycket att förlora, fruktade kriget. Men öfver allt fann
prins Kristian likväl en tanke: det var att en fri statsförfattning låg
i norska nationens önskningar oeh karakter.

Norges förening med Sverige hade knapt blifvit bekant i det senare
riket, förr än stad och bygd fattades af en allmän glädjeyra deröfver.
Sveriges innevånare hade sedan Karl den XIl:s tid endast varit vana
vid nederlag, vid förluster, så att en tillökning af land, hvilket
tryggade Sveriges vestra gräns, nästan utan svärdslag icke kunde annat än
upptagas med det högsta jubel. Karl Johans förstånd prisades till och
med af hans bittraste fiender, men denna glädjeyra, som visserligen icke
visat sig hos nationen sedan dess mest lysande tider, var ej af
långvarighet och de dunkla rykten, att inga trupper ryckte öfver riksgränsen att
besätta fästningarne, sedermera vissheten om norrmännens vägran att
öf-verlemna dem, nedslogo sinnena lika så hastigt, som de blifvit stämda
till en förtidig fröjd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 00:59:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aaeuhof/1/0477.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free