Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
folk tillkommande rättighet att sjelf bestämma sin
regementsförfatt-ning, tydligen och enhälligt yttrat sin bestämda vilja att icke samtycka
till någon undergifvenhet under Sveriges konung, utan tvärtom
upprätthålla och försvara sin sjelfständighet.
Närmaste arfvingen till Norges tron och således kallad att stå i
spetsen för ett troget och tappert folk, hörsammar jag frivilligt detta
heliga kall och anser för min första pligt att af yttersta förmåga verka
för norska folkets frihet och säkerhet som rikets regent, hvilken titel
jag antager med alla de rättigheter, som h. m:t konung Fredrik d. VI
afsagt sig och dem nationen förlänat mig; till att i farans stund
af-vända oordning och olycka från landet, skall mitt uppriktigaste
sträf-vande vara att bibehålla fred med alla makter, som icke kränka
norska folkets rättigheter. Upplyste, ansedde män, valde af nationen skola
den 10 april sammanträda i Eidsvold i Aggerhuus stift, för att
antaga en regeringsform, som fullkomligt och för beständigt kan trygga
folkets frihet och statens väl. Den allra .Högste skall välsigna och
skydda en rättvis sak och ett enhälligt folks ansträngningar mot
utländskt förtryck, som i det gamla Norge aldrig varit och aldrig skall
blifva kändt.”
Utom denna kungörelse utfärdades andra till krigsmakten
både-till lands och vatten, samt rörande sammankallandet af Norges
storting, till biskoparne och statens högre embetsmän. Till nationen
vände-sigregenten på följande sätt: ”Norrmän! Det är eder kunnigt, att h. m:t
konung Fredrik VI, oaktadt sin kärlek till norrmännen, den vi
tacksamt erkänna, genom svenska regeringens af talrika arméer understödda
ränker, blifvit tvungen att afsäga sig sina rättigheter på Norges tron.
Med ovilja hafven I förnummit er vara gifna till pris för en regering
som visade er det förakt att tro, det ni genom söta ord och tomma
löften kunde förledas till otrohet emot eder konung; en regering, som
begick mot er den uppenbara fiendtlighet, att midt under freden vilja
uthungra eder, för att genom detta omenskliga medel kufva det mod,
hvars orubblighet hon eljest väl kände. Nu tilltror hon er den
svaghet, att godvilligt kunna underkasta eder det svenska oket, gifva er
till spillo för samma olycka, som Sveriges söner i närvarande stund
måste utstå, när de för en utländings hersklystnad och för fremmando
penningar strida i fremmande, i aflägsna länder.
Men det fria norrmannafolket kan sjelf bestämma sitt öde.
Svär-jen, att I viljen upprätthålla Norges sjelfständighet! Kallen den alls»-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
