- Project Runeberg -  Från Europas hof, dess furstehus och aristokrati. Skildringar hemtade i nya specialverk samt svenska och utländska arkiv / Band 1 /
471

(1883-1884) [MARC] Author: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

det uppförande, hvarpå hela Europas uppmärksamhet fästade sig.
Tvingad af omständigheterna, yttrar lian sig bland annat, hade konungen
af Danmark afsagt sin rätt till Norge till förmän för Sveriges konung
och befalt honom att föranstalta om fastningarnes och landets
öfver-lemnande till Sveriges trupper. Det hade varit hans pligt att lyda,
sä länge han det förmådde och sä länge högre pligter icke bjödo
honom att handla annorlunda. Men, sedan konungen af Danmark
fri-kallat norska folket frän dess trohetsed mot sig, sä var det
öfverlem-nadt till sig sjelft och icke förbundet att mot sin vilja böja sig
under ett fremmandc ok. Han hade noga pröfvat nationens anda och
sinnelag. Hvarje* man ville vara norsk och fäderneslandets försvar var
allas önskan. Honom hade konungen sjelf satt i spetsen för
Norges trogna folk, och det hade varit hans bemödande att bibehålla den
sinnesstämning, som ensam kunde försäkra nationens sjelfständighet.
Skulle han nu qväfva denna höga känsla, öfvergifva det folk, han var
kallad att försvara, och lcmna det åt den invärtes oreda och
förvirring, hvilken striden for frihet och fädernesland, utan en föreningspunkt
i anförandet, nödvändigt åstadkommer, så skulle detta i sanning kunna
kallas att alldeles förgäta sin höga förbindelse. Han följde derför sin
kallelse att rädda ett fritt folk. Han stälde sig i spetsen för Norges
försvarare såsom Norges regent och han skulle med kraftig hand
försvara de rättigheter, hvilka blifvit folket återgifna, att sjelf uppgöra
sin regeringsform och att bestämma sina tillkommande öden. Danskar
och norrmän skulle hädanefter — hvilket Gud måtte gifva — som
bröder möta hvarandra till lands som på hafvet. Norrmännen skulle
aldrig först draga svärdet mot sina bröder. Norge, förenadt med
Sverige, skulle förr eller senare med oemotståndlig öfvermakt bekriga
Danmark. Nu voro danska staterna tryggade från denna sida och konungen
af Danmark hade i honom en uppriktig vän.

När prins Kristian Fredriks förehafvande blef kändt i Sverige,
väckte det en stor oro: man kunde der icke veta ännu, om detsamma
vore föranledt af norrmännens egen sjelfständighetskänsla, fastmer
fruktade man att danska regeringen låg^emligen under för att genom
tidens utdrägt återvinna hvad man genom underlägsenhet i vapen
förlorat. De mest oförfärade män af svenska styrelsen sågo faror för Sverige
i allt. * Men snart erfor man i Stockholm, att Fredrik d. VI vid-

’ "Lika med hen- baron ser jag gränslösa vådor och jag tillstfir att mitt
mod böijar vackla. I sådan kris som den närvarande hafva vi ej varit sedan
ISob” (Wirscns bref till Adlersparre af d. 8 Mars lbl-t).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:28:20 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aaeuhof/1/0483.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free