- Project Runeberg -  Från Europas hof, dess furstehus och aristokrati. Skildringar hemtade i nya specialverk samt svenska och utländska arkiv / Band 1 /
483

(1883-1884) [MARC] Author: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

frielse. En furste, St hvilken vården af norska folkets siillhe.t varit
anförtrodd, vill uppoffra dess vill, nekande i trots af nationalviljan att
verkställa det fredsfördrag, som, utom alla öfriga åt Danmark
beviljade förmåner, återskänkt hertigdömena Slesvig och Holstein, livilkas
styrelse denne furste bör önska att en dag få tillträda. Om han
fortfar att misskänna skyldigheten af förnuftets bud, om vi blifva tvungna
till den olyckliga nödvändigheten, att med väpnad hand göra
förbundens föreskrifter och Sveriges rättigheter gällande, påminnen eder
dä, soldater, att det icke är norska folket, som vi bekriga; att det blott
ar dess förledare, som skola bestraflas, och de som fortfara att
be-herska det, mot hvilka vi böra strida. Bemöten med skonsamhet
vil-seförda bröder, som sedan de återkommit från sin förblindelse, skola
erkänna att svenska regeringen icke önskat de båda landens förening
i annan ofsigt än att skänka norden lugn samt norrmännen frihet och
oberoende.

Soldater! med samma förtroende jag fört eder till stränder, som
vi nu lemna, skall jag ledsaga eder de ärofulla pligter till mötes, som
fäderneslandets väl af eder påkallar. I skolen uppf3rlla dem, ty I ären
svenskar! Försynen skall skydda vår sak, ty den är rättvis.”

Kriget i söder hade slutat med den förhatade mannens
för-drifvande till en liten ö i medelhafvet; nu hotade det att uppblossa
på nordens fjellar. Europas befriade folkslag kastade liksom en
med-ömkansfull blick på Norges folk, hvilket mot sin vilja skulle underlägga
sig en främmande styrelse, som den hatade. Icke blott att utgjuta ny
blodsutgjutelse, utan äfven att ifrån sig välta det förhatliga i biträdet,
dertill önskade de segrande monarkerna en fredlig behandling af
nordens stridigheter. De önskade det af dubbel orsak, emedan de
dertill voro förbundna genom fördrag med konungen af Sverige, hvilka
de ville uppfylla, och emedan deras egna undersåtar genom de idéer
om frihet, som under den gemensamma kampen voro utvecklade, voro
i en jäsning, som hotade att en dag blifva farlig för dem sjelfva. För
att bereda denna fredliga öfverenskommelse afsände de
kommissarier till Norge, för att i händelse prins Kristian eller Norges folk
ännu gjorde sig någon illusion om sin ställning och om de allierade
monarkernas tänkesätt, dessa skulle upplysa både den ene och den
andre derom. Dessa ankommo sista dagen uti juni månad; österrikiske
kejsaren hade sändt generalen baron Steigentesch, Ryssland
generalmajoren Orlof, England A. J. Fogter och Preussen major von Martens.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:28:20 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aaeuhof/1/0495.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free