- Project Runeberg -  Från Europas hof, dess furstehus och aristokrati. Skildringar hemtade i nya specialverk samt svenska och utländska arkiv / Band 1 /
492

(1883-1884) [MARC] Author: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

«ning med Sverige ensamt kunde trygga deras säkerhet. De större
makterna önskade denna förening. Alla hade insei t det tiden vore
inne att sluta den tvedrägt, som mäste uppkomma genom begge
nationernas söndring. Skulle väl norrmännen vara de enda, som satte
sig emot den allmänna önskan. Ville de väl ensamma bekämpa
sven-skarne och de makter, som garanterat deras förening med Sverige.
Han, Sveriges kronprins, infann sig bland dem med det hopp, att de
såsom bröder skulle bemöta den tappra armé, som från ett icke
mindre än förvånande fälttåg återfördes. Hvarken denna armé eller den
som sedan ett år stått på Norges gräns, önskade sig lagrar, hvilka
skulle färgas med norrmännens blod. Ty då svenskarne, likasom de,
voro medlemmar af den skandinaviska brödraätten, så skulle hvarje
strid emellan de tvänne folken i lika gråd förolämpa natur, förnuft
och sund statslära. Han varnade dem att icke låta sig förledas af
personer, som blott åsyftade sitt personliga intresse. Han önskade att
de icke måtte uppoffra sitt lands välfärd för de bedrägliga bländverk,
som förespeglades dem. Han bad dem öppna ögonen för de faror,
hvari en straffbar ärelystnad störtade dem. Sverige skulle ej heller
nedlägga vapen förr, än det tillvägabragt en förening, som dess
trygghet och lugn nödvändigt fordrade. Norrmännen kunde förebygga
krigets elände. De borde kasta ögonen på den framtid, som väntade
-dem, på den ära och de fördelar, som skulle uppstå af de begge
nationernas förening. Han uppmanade dem att låta nationalviljan yttra
sig och, under egiden af en upplyst och välgörande monark, bestämma
deras lagar. Denne monark erbjöd dem sjelfständighet, frihet och
till-godonjutande af alla deras fri- och rättigheter. —

Nu insägo både prins Kristian och Norges folk, att de åskdigra
molnen snart skulle slå ned öfver Norges fjellar, och i dessa afgörande
ögonblick, som föregingo stormens utbrott, saknades strax hos den nye
ledaren af rikets öden den styrka, den beslutsamhet, hvarigenom han
ensamt kunde visa sig vuxen den hotande faran. I stället för att med
öppet bröst gå dem till möte och derigenom ge åt sitt folk tillförsigt,
åt Europa beundran, tog han sin tillflykt till fredliga mått och steg.
Dessa talade tydligen om den ringa tillförsigt, som bodde i hans eget
bröst, och svarade ej emot det förut skyndsamma mottagande af en
krona i strid med råd af Norges klokaste män. Sjelfva hans
fiender i Sverige, som darrande fruktade för utgången af ett krig, der
försvaret hade så mycket för sig och der tidens erfarenhet under sek-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:28:20 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aaeuhof/1/0504.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free