Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ån en gång statsrådet till sitt högqvarter i Moss. Flere af de
närvarande generalerna uttryckte nu bestämdt sin tanke, att det nu mer
vore omöjligt att hindra fiendens framträngande. Det felades, påstodo
de, proviant, beklädnad och ammunition, och en seger öfver
norrmännen medförde omedelbart Norges underkufvande. Prins Kristian
Fredriks själ, hvilken ansträngt sig under denna oroliga tid öfver sina
krafter, hade redan dukat under för arbetet och de bekymmer, hvaraf
han tärdes. Det var naturligt att ett ädelt, ett äregirigt sinne skulle
lida djupt af de förhoppningar det gjort sig, och som voro tillintetgjorda,
och vid det tadel den nedlagda kronan skulle fästa vid hans namn i
Europa och i hans eget fädernesland. Det är också intet tvifvel
under-derkastadt, att hans djerfva företag varit mera ledt af kärlek till det
land, han en dag skulle styra, än för äran att herska öfver Norges
fjel-lar. Att i bakgrunden af hans tankar låg föreningen å nyo emellan
Norge och Danmark, kan man deraf redan se, att han nekade att ned- I
lägga anspråket på Danmark, såsom fordrades af bönderna från Modum
på riksförsamlingen i Eidsvold. Det må emellertid vara huru som
helst, så var prins Kristian Fredrik redan till kropp och själ så
våldsamt angripen, att han i det ögonblick konventionen med Karl Johan
kom till stånd, yar ur stånd att fortsätta ledningen både af stats- och
krigsärendena. Öfverenskommelsen (d. 14 aug) undertecknades af
stats-rådena Collet och Aall från norska och af Björnstjerna och Sköldebrand
från svenska sidan och innehöll hufvudsakligast, att den hittillsvarande
konungen af Norge förpligtade sig att sist inom d. 1 okt. liafva
samlat ett urtima ting; att konungen af Sverige lofvade att antaga
konstitutionen i Eidsvold med sådana förändringar, som föreningen
emellan Sverige och Norge kunde erfordra, att samvetsgrant uppfylla de af
kronprinsen gifna löften och att ingen norrman för sina yttrade
politiska meningar skulle blifva förföljd. I en hemlig artikel förklarade
sig prins Kristian Fredrik villig att uppfylla det af kronprinsen
fordrade oeftergifliga vilkoret och att lemna Norge, äfven om stortinget
skulle vilja förmå honom att qvarstanna. Sedan således grunden var
lagd till ett fredligt ordnande af förhållandena rikena emellan, afslöts
vapenhvilan emellan härarne, till följd hvaraf blokaden af Norges
hamnar upphäfdes, truppantalet, hvilket å ömse sidor skulle vara under
vapen och demarkationslinien bestämdes och Fredriksstens (vid
Fredriks-liall) fästning öfverlemnades åt svenskarne. Allt norskt uppbådadt
beväringsmanskap gick till sina hemorter och endast de värfvade rege-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
