- Project Runeberg -  Från Europas hof, dess furstehus och aristokrati. Skildringar hemtade i nya specialverk samt svenska och utländska arkiv / Band 1 /
506

(1883-1884) [MARC] Author: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

marken. I stortinget aflemnades af tvänne statsråd konungens tal, deri
han afsade sig tronen. Då detsamma är upplysande för karakteren hos
den kronan nedläggande regenten, kan det ej vara ur vägen att
meddela våra läsare detsamma:

"Norrmän! Yid pass fem månader äro förlupna, sedan jag i edert
samfund mottog den krona, hvarmed jag hedrades af edert förtroende,
och söm jag under förtröstan på försynens bistånd i vår rättfärdiga
sak hoppades att kunna bära till edert väl, det enda målet för mina
sträfvanden.

Då omhöljdes framtiden af ett täckelse, som de nyligen
inträffade politiska händelserna ännu icke upplyftat. Det var ännu ovisst
om Europas mäktigaste stater skulle förena sig om att underkufva ett
folk, som blott fordrade samma rättigheter och den frihet, de med så
mycken uppoffring hade tillkämpat- andra folkslag; och ehuru man .icke
kunde neka för sig sjelf, att Norge, i kamp mot dessa makter, ja
äf-ven blott under en fortfarande ovänskap med Storbritannien, icke skulle
mäkta utföra sitt påbegynta stora verk, hade man dock intill den
stunden ingen grundad anledning att förtvifla om en möjligen lycklig
utgång; icke heller borde jag, genom yttrade betänkligheter, väcka
vankelmod bland folket.

Utan vägran mottog jag den krona, hvars bördor och besvär jag
ingalunda öfversåg. Omsorgen för Norges framtida väl, som jag ännn
ofullkomligt förmådde bereda, var den tyngsta bland dem och kunde
endast lättas genom medvetandet att städse vilja det goda och
der-igenom förtjena folkets kärlek. Snart utvecklade sig de europeiska
makternas sinnelag mot Norge. De med deras hit ankomna sändebud
vexlade noter, som blifvit offentliggjorda, och som skola föreläggas
stortinget, visa deras bestämda vilja att se Norge förenadt med Sverige,
samt huru vidt jag tillät mig att gifva efter för deras föreställningar,
för att om möjligt förekomma den olika strid, hvarmed Norge
hotades. Mitt bekymmer, att norska folket kanske af tillgifvenhet för mig
skulle utsättas för större bördor och pålagor, än som var
oundgängligen nödvändigt, så framt stortinget efter moget öfvervägande af rikets
tillstånd ville behjerta sändebudens föreställningar, väckte hos mig den
lifliga önskan, att få ett storting sammankalladt, som kunde öfverväga
dessa vigtiga angelägenheter och för hvilket jag kunde nedlägga min
uppriktiga förklaring, att jag vore villig uppoffra min personliga
ställning för att afvärja rikets ödeläggelse. Men vilkoren, hvarunder denna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:28:20 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aaeuhof/1/0518.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free