Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ringens varnande genius och att den är mer vän af en styrelse, som
visar dess felsteg än den, som störtar landet deri.
Huru ofta har ej Karl Johan vid tillfällen, då på riddarhuset
Anckarsvärd, Hjerta eller andre talat för nationen, yttrat sin lust
att med vapen i hand tvinga jakobinerna på riddarhuset till lydnad och
hörsamhet. Denna talträngdhet-, denna öppenhet att ge luft åt sitt
hjer-tats känslor hafva icke blifvit obekanta och om deras verkningar
förklingat med orden, hafva de dock lemnat intrycken qvar.
2.
Karl den XIV Johan såsom financier för sig och staten.
Före det tyska kriget 1812 ansågs marskalkstiteln af Frankrike
såsom synonymt med millionär. Vissa af dessa kejsardömets
notabiliteter voro äfven beryktade för sättet, på hvilket de förvärfvat desamma.
Marskalk Sault var känd för stor egennytta, men marskalk Massenas
namn var i Italien och der han kommenderat afskydt och förbannadt.
Bernadotte var ej känd för egennyttans egenskap, ehuru mången skugga
kastades äfven på honom. Det hette likväl i Sverige från hans sida,
det han kom från Frankrike med stor förmögenhet, under det att från
Napoléons anhängare det ryktet utgick, att den senare skänkt åt sin
till Sverige afresande fältherre en million francs, på det han der skulle
kunna visa sig i fulla glansen af sin värdighet.
Karl Johan hade i gifte med mamsell Clary fått, efter hvad
ryktet förmälde, oerhörda summor, så att det är troligt, att han inga- *
lunda var så utan förmögenhet, som Napoléons vänner ville påstå och
säkert är det, att desamma under hans fälttåg icke blifvit förminskade.
Då freden med England afslutades 1812 och deri ön Guadeloupe
afträddes, fordrades det att det skulle ske åt Karl den XIII och hans
efterträdare och icke åt landet, hvilket är vanliga bruket med sådana
afhandlingar. Thornton, den engelske underhandlaren, kunde lika litet
begripa orsaken dertill som utrikesministern grefve v. Engeström, men
vid fredsslutet i Paris 1814 inlöstes det med en million pund
sterling, och då upplöste sig gåtan, i det att man förstod stiliseringen
sålunda, att ön ansågs blifvit lemnad personligen åt kronprinsen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
