- Project Runeberg -  Från Europas hof, dess furstehus och aristokrati. Skildringar hemtade i nya specialverk samt svenska och utländska arkiv / Band 1 /
525

(1883-1884) [MARC] Author: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

äfven bland representanterna vid 1815 års riksmöte höjdes ingen röst
för att erinra om den enkla satsen i statsläran, att länder allena kunna
förlora besittningar, och att sålunda länder -allena kunna förlora dem,
hvad uttryck traktaterna än må nyttja, samt att konungar och
regen-ter väl kunna i dem sägas afträda eller erhålla provinser, men att
sådant endast sker såsom dåvarande representanter af de stater de styra.
JSTaturligen borde således kronprinsen tro, det Sverige hyllade en
stats-lära för sig sjelf, på samma sätt man undandrog ständerna all
kännedom och granskningsrätt af de under kriget erhållna subsidiemedel.
För öfrigt ansågs upptåget med Grevesmöhlen och Boije tillstäldt för
att afvända ständernes uppmärksamhet på denna vigtiga förhandling.
Prinsens egen upphöjda karakter visade sig likväl äfven vid detta
tillfälle. Blott hälften af lösesumman förbehöll han sig och den
öf-riga hälften anslog han med verkligt konungsligt ädelmod till
afbetal-ning af rikets utländska skuld. Dock fingo han och hans afkomma af
riksgäldskontoret årligen 200,000 rd:r b:ko i ränta.

Ett rykte gick allmänt i landet att vid mötet eller konferensen
i Åbo 1812 ryske kejsaren gifvit åt kronprinsen penningar för att
inverka på hans beslut. Då man icke hörde att staten fått tillgodonjuta
några belopp från ryska sidan, så ansåg man saken eller ryktet
grundlöst, ty man kunde icke förmoda, att Svea rikes kronprins för sig
eller för Sveriges konung skulle till låns eller skänks vid ett dylikt
tillfälle kunna eller vilja emottaga af främmande makt några
penninge-medel. Först några år derefter spridde sig deröfver ett tillräckligt
ljus genom tvänne händelser som visa, att ryska kejsaren verkligen
lånade Karl den XIII och hans son en summa af 1 million 500,000
ru-bel, som sedermera afträddes och öfverlemnades åt kgl. maj:ts
disposition (Se Argus N:o 73 för 1823). Man hade fattat ett beslut att
uppresa de tre Karlarnes (Karl d. X Gustafs, Karl d’. XI:s och Karl d.
XII:s) statyer i marmor för att försköna Stockholm. De borde stå i
ett tempel och platsen var utsedd på Helgeandsholmen midt emot
kungl. slottet. Till den ändan inköptes alla de midt deremot belägna
privata hus genom statskontoret för 104,000 rd:r för fomgl. majits
och kronans räkning, men medel dertill borde tagas af ofvannämnda
rubelfond. (Se Argus N:o 87, 1822) Dessa hus skulle nedrifvas, men
de i Rom af den berömde skulptören Byström bestälda bysterna blefvo
icke färdiga. Karl den XIII dog och då Karl den XIV tillträdde
regeringen, aflät han en ny skrifvelse, till följd hvaraf ifrågavarande hus
Från Europas hof. 34

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 00:59:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aaeuhof/1/0537.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free