Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Vårt lantbruk - Kalk till åkerjorden - Ärtväxterna som kvävesamlare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kalken bör myllas med harv eller skumplog, innan
man plöjer till fullt djup. Man vill nämligen hava kalken
inblandad i matjorden och icke liggande i botten på
plogfåran.
Praktisk erfarenhet har visat, att en gödsling med
benmjöl samma år man kalkar är förfelad. Däremot
möter intet hinder att gödsla med superfosfat,
tomas-fosfat eller kalisalter.
Då man gödslar med stallspillning samma år man
kalkar, bör spillningen och kalken icke komma i
beröring med varandra, åtminstone icke ovan jord, ty kalken
utdriver ammoniak från gödseln. Om spillningen är
nedplöjd till fullt djup, kan kalken utan risk utströs och
nedbrukas med harv. Eller om kalken är väl nedbrukad
med skumplog eller harv, kan gödseln utan fara för
förlust spridas och nedplöjas.
I de trakter, där det finnes märgel, torde nog denna
oftast få ersätta kalk. Men i tider med höga
arbetslöner blir kalken billigare även där än märgel.
Ärtväxterna som kvävesamlare.
Ärtväxter äro klöver, lucern, ärter, vicker, bönor
m. fl.
Ärtväxterna äro värdefulla fodermedel, emedan de
äro rika på äggviteämnen. Både deras stjälkar, blad och
frön äro rikare på äggviteämnen än motsvarande delar
hos stråväxter.
För att bereda mycket äggviteämnen erfordras
mycket kväve, men det kniper ofta med detta
växtnäringsämne i åkerjorden. Det kommer därför väl till
pass, att ärtväxterna upptaga sitt kväve från luften.
Detta förmedlas genom bakterier, som leva i knölar på
växternas rötter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
