Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. J. P. van Suchtelen - Lefnadsteckning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
luckor i sambandet af fästningsverken; att han uttröttade
sitt manskap och ej lemnade det någon hvila; att han
ansåg Sveaborg som ett fartyg, blottstäldt för äntring.
Han sjelf och åtskilliga af hans officerare öfvertygade
sig lätt att vintern, som omgaf fästningen med en fast
yta, beröfvade den dess hufvudsakligaste styrka, och
att den nu ej en gång var tryggad för öfverrumpling.
Ett stort antal onyttiga mttnnar hade vid ryssames
första infall sökt sin tillflykt i Sveaborg. Amiral
Cron-stedt, som insåg det fel han begått, då han emottagit
dem, sökte nu befria sig från denna besvärliga
befolkning. Men krigets stränga lagar förbjödo ryssarne en
här otidig artighet, och de utvandrande blefvo af deras
förposter tillbakadrifne. Värdigt afslog amiralen det
anbud, som gjordes endast åt hans familj, att få lemna
den kringrända fästningen.
Under sken af militärisk artighet läto ryska
generalerna regelbundet tillställa honom dagblad och
tidningar från kontinenten. De flesta innehöllo den tiden
nyheter, som voro olyckliga för Sverige. Bulletiner
från ryska hären, proklamationer, bref från öfvergifna
familjer, allt, som kunde skaka sinnena och som ryssarne
ansågo förmånligt att låta omtalas och blifva trodt i
fästningen, infördes der dagligen och mottogs med denna
begärliga nyfikenhet, som är naturlig hos menniskor,
hvilka lefva afskilda från all gemenskap.
Personliga förhållanden, som uppstått mellan ryska
generalerna och åtskilliga af de högre officerarne i
fästningen, satte de förre i tillfälle att allt mer och mer
lära känna de senare. Stabsofficerare, hvilka sedan en
lång följd af år endast varit idoge jordbrukare på sina
boställen, subalterner, som aldrig bevistat något fälttågs
ett slags afundsjuka mellan de infödda svenskarne och
finnarne, det stora antalet af qvinnor, barn och andra
här onyttiga personer, det missnöje, som hos somliga
var rådande, den slösaktighet, med hvilken
oförfaren-heten förbrukade den i en fästning alltid så dyrbara
ammunitionen, den fasta tron på ryska härens
öfver-lägsenhet i stridskrafter — sådana voro de
hufvudsakligaste elementer, hvilka hos amiralen och hans
under-befälhafvare åstadkommo förvirring och villrådighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
