Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. J. P. van Suchtelen - Lefnadsteckning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det efter den ryktbare föreläsaren Beylon uppkallade
och af honom tillförne bebodda landtstället, hvilket
Suchtelen mer och mer förskönade. Der, liksom i
staden, var hans taffel tillgänglig för alla, och corps
diplomatique i synnerhet underlät icke att flitigt
uppvakta sin Nestor. Men liksom hade det ej varit honom
nog att se sig dagligen omgifven af sin talrika
sällskapskrets, lemnade han hela allmänheten fritt tillträde
att spatsera i hans smakfulla trädgård och till de platser,
der han låtit inrätta gungor, karuseller, voliérer o. s. v.
Ju mera, och ju mera tvånglöst, allmänheten, utan att
låtsa om ställets värd och hans närvaro, förlustade sig
i den park han bebodde, desto större blef hans egen
fagnad. Den stränga årstiden — som i Sverige
inbegriper tre: höst, vinter och vår — gjorde han alla
aftnar sitt parti whist, och om man ej blef varse ljus i
hans förmak, var det ett säkert bevis att värden der
sjelf var gäst annorstädes.
Man skulle kunna i en mening säga att general
Suchtelen hade tre fädernesland, och i en annan att han
ej hade något. Han var född i Holland och gick redan
öfver 30 år gammal, med öfverstelöjtnants grad i rysk
tjenst; ännu 30 år till och han fästades i Sverige för sina
återstående dagar, som i antal uppnådde nära samma
tidrymd; visserligen i den främmande officiella
egenskapen af ryskt sändebud, men så fullkomligt
naturali-serad hos oss, att han skulle afstått från sin befattning,
hellre, än från bostaden i ett land, der han köpte sig en
graf,1 bredvid den, der han låtit jorda en broders stoft.
Hans oansenliga skepnad tycktes stå i
öfverens-stämmelse med hans anspråkslösa, till konstlad
ödmjukhet gränsande, sätt att vara, och detta till beräkningen
att afväpna svenskarnes naturliga ovilja mot en person,
hvars första bekantskap soru fiende varit dem så bitter,
innan han som vän sökte försona deras sårade
fosterlandskänsla; men denna studerade sjelffornekelse i ord
och åthäfvor bröt deremot starkt af mot den stora roll
han spelte som diplomat, som mecenat, som djup
vetenskapsman, framför allt vid tillämpning på krigarens
yrke, i hvilket han också frejdat sitt namn, och som
grand seigneur i lefnadssätt. Man såg sällan eller
1 På Solna kyrkogård.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
