Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. De båda rivalerna på kejsartronen - 1. Vänskapstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ädelmodigt sitt bifall åt Peter den stores verk, de senarer
om än vänner af omskiftningar, köpslogo om sitt gillander
eller vägrade detsamma. Montesquieu, helt och hållet
upptagen af sin teori om klimaten, utslungar i
förbigående ett föraktligt ord: »Man måste flå en moskovit
för att finna någon känsla hos honom». Voltaire visar
sig mera gynsamt stämd mot Ryssland, om än kanske
blott för att motsäga Jean Jacques. Mirabeau qvalificerar
ryska samhället under sin tid som »en brådmogen frukt
från ett orangeri, betäckt med snö».
Andra nationer äro ej mindre frikostiga på oartiga
jemförelser: »En tolf års flicka, säger en engelsmanr
otymplig, tafatt, okunnig, med en vacker pariserhatt
på hufvudet!» — »En maskerad och oformlig nationr
säger en annan, liknande en man som endast rakat halfva
ansigtet, och under denna peruk à la française ser jag
ännu daningen af ett ryskt hufvud.» — »Knäpp upp
västen, utropar en tredje, och ni skall få känna det
ludna.»
Hvad betyder det ? hafva det nya Rysslands vänner
svarat fienderna eller skeptikerna; framåtskridandets sak
ligger i händerna på dem som hafva makten; från
Petersburg, detta öppna fönster mot öster, faller ljuset från
tronen på folket och skall slutligen sprida sig till de
aflägsnaste trakter. Låt Peter I:s belackare påstå, att
Ryssland lika litet kan bli qvitt sin ursprungliga prägel
som ett pappersark sitt veck, låt diplomater som
Cor-beron och Joseph de Maistre, resande som Custine
be-handla ett verkligen civiliserande och menniskovänligt
företag som en olycksdiger omhvälfning. Tiden skall
nedbryta’ alla skrankor, utrota alla fördomar och
slutligen segerrikt göra menniskans rättigheter gällande.
Bland ryssarne finnas äfven samtidigt tvänne partier;,
det ena hågadt för att bryta med det förflutna, under
förevändning att mensklighetens väl var att föredraga
framför de nationella traditionerna, det andra af
egenkärlek motarbetande det främmande inflytandet. Under
sista århundradet finner man dem redan tvistande i
Katarina II:s antichambre: »Vi behöfva ej utländingarner
säga de flesta; de få ej blanda sig i våra angelägen heter r
vi kunna reda oss utan dem och de behöfva våra alster.»
En man med mera vidtomfattande förstånd, Czerni-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
