Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. De båda rivalerna på kejsartronen - 1. Vänskapstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för ädla ämnen mottaglig själ, ett rättsinnigt hjerta,
öppet för goda intryck och entusiasm: »Han har icke
sin like i verlden», sade om honom en samtida, som
vanligen var föga fördragsam; »aldrig har det andliga
och fysiska nått högre utveckling hos en individ.»1
Lyckliga naturgåfvor, som skulle ha förqväfts midt
ibland hofvets smittande exempel, om den unge
Alexander icke hade funnit sin lärares förmaningar och sin
farmors vaksamma ömhet för att göra dem
fruktbringande.
Schweizaren Laharpe, utsedd till hans lärare,
utbildade honom med Plutarkus och Tacitus i hand,
kommenterade med Rousseaus Emile.’1 Man har bevarat
Alexanders »Archives de honte», eller med andra ord
en serie af syndabekännelser, hvari barnet på befallning
yppar sina dåliga böjelser, sina förbrytelser mot
föreskrifterna och uttrycker sin ledsnad, sin ånger om han
erfar någon sådan och slutligen gör sig sjelf reda för
förnuftets småningom försiggående utveckling hos
honom. Ibland upphänger man på väggarne i hans studer-
’ Bref af april 1793 (Archives Woronzow, citerade af Pingaud).
Katarina II (till Griram 18 sept. 1790) gör också en entusiastisk
skildring af sin sonson.
2 I Revue des deux Mondes 1887, häftet för den 15 februari,
har Taine, den ryktbare kritikern, i en historisk af handling tillämpat
sin bekanta, analytiska metod på den man, som enligt hans
uppfattning skapat det nyare Frankrike. Vi torde i det följande här och
<ler återkomma till denna framställning, som i många fall kastar ett
nytt ljus öfver ämnet.
Bland annat behandlar han äfven Napoleons uppfostran, der vid
påpekande huruledes denne tvungits att bli fransman, i det han
omplanterades från italiensk till fransk jordmån samt uppfostrades på
kunglig bekostnad i en fransk skola. Likväl förblef Napoleon i själ
och hjerta korsikanare samt fortfor att under hela sin ungdom vara
fiendtligt sinnad mot allt franskt. I skolan umgicks han ej mycket
med sina kamrater, utan uppehöll sig helst under fristunderna på
biblioteket (i Brienne), derjemte lättande sitt hjerta med hätska
uttalanden sådana som detta: »Jag skall göra dessa fransmän så mycket
ondt jag kan».
Vidare framhåller Taine, att Napoleon i sina ungdomsuppsatser
— liksom vi sett här ofvan om Alexander — visar sig påverkad af
Rousseau, äfvensom af Raynal. »Som skolgosse efterbildar han deras
tirader, deras känslosamma deklamationer och deras menniskovänliga
emfas. Men» — menar Taine — »detta var blott lånade kläder, som
icke stodo i proportion till Napoleons personlighet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
