- Project Runeberg -  Två krönta rivaler. Bernadottesminnen / Del 1. 1810-1811 /
53

(1887) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. De båda rivalerna på kejsartronen - 1. Vänskapstiden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

revolutionen. Under det Karamzin som redaktör för
»Europas budbärare» i Moskva firade förste konsuln,
togo den gamla stammens bojarer, ts c hinans
previle-gierade åter sin väg till Paris, väl vetande att der
aterfinna den lyx och den konstblomstring, som räddat
sig undan den gamla regimens öde.

Förste konsulns officielle representant hos
Alexander var ej någon vitterlekare efter Ségurs mönster;
Hedouville, af gammal adel, iakttog sin rang som
ambassadör med värdighet, men utan glans. Det var
honom icke svårt att intressera tsaren för sitt lands militära
ära. Kinkigare var det att fängsla kejsarinnans
uppmärksamhet på de franska moderna: »Jag skall blott
gifva henne en föreställning om dem ur elegansens
synpunkt», försäkrar den hederlige diplomaten, ^för att
göra henne angelägen om dem.» Såsom förtrupp eller
förstärkning sände Bonaparte honom några
representanter af den nya militära generationen, lockande genom
sin personliga prestige, Duroc, Caulaincourt, La Tour
du Pin, Colbert-Chabanais. Denne sistnämde isynnerhet
underhöll Alexander med frisinnade och filosofiska idéer
och framhöll oupphörligt det anseende ryssarne åtnjöto
i Paris. Caulaincourt å sin sida ingaf honom den djupa
högaktning, som kanske i Vinterpalatset gjort Frankrike
mera gagn än att diplomaterna förut solat sig i den
kejserliga nåden.

Ett hinder vid den gryende förbindelsen var
emigranterna, och Duroc konstaterar att ryssarne genom
dem bildat sig de besynnerligaste begrepp om
Frankrike. Förste konsuln såg icke med blida ögon dessa
spillror af det förflutna så långt utom gränsen för sin
makt. Han gaf gerna amnesti åt hvilken ofrälse som
helst, om blott denne icke burit vapen mot sitt
fädernesland och egnat sig åt de mekaniska eller fria
konsterna. Mot dem som kan kallade anstiftare af
koalitioner och som för öfrigt voro anhängare af en sakernas
ordning, fiendtlig mot hans person, förblef han deremot
obeveklig.

Pozzo di Borgo, denne revolutionens afkomling,
denne korsikan som genom sitt hat till Napoleon blef
sitt fäderneslands fiende, utnämdes af Alexander till
statsråd, och bourbonernas emissarier uppträdde i den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 00:59:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aakronta/1/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free