Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. De båda rivalerna på kejsartronen - 1. Vänskapstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väckte häpnad till och med hos oss fransmän. Och
ändå nedlät Alexander sig till öfverdrifven förtrolighet
mot mången ung man, som han fattat tycke för, och
likaså mot les grand seigneurs.» När Alexander var
storhertig hade han för sitt nöje en sorts hofnarr,
benämd Frogère. Paul förvisade denne från S:t
Petersburg för ett opassande skämt och ehuru han snart fick
återvända, höll han sig sorgfälligt från palatset. En
dag mötte Alexander honom och sade: »Men, Frogère,
jag ser ju aldrig till dig nu för tiden.» »O, sire,»
svarade han, »jag gick till tsarevitsch som en kamrat,
men jag var nu rädd för att er goda ställning skulle
gjort er för stolt; men då inte så är, skall jag komma
och helsa på er igen.» Kejsarinnan passades upp af
en dvärg, ty narrar och dvärgar voro ett lika vanligt
bihang i den ryska och polska adelns hus vid denna
tid som i Frankrike och England under husen Valois
och Plantagenet. Oaktadt dessa reminiscenser från
medeltiden, »hade S:t Petersburg år 1810 att bjuda på
alla artistiska förmågor, som kunde tjusa ögon och öron.
Våra sjungande och dansande celebriteter begärde
permission för att resa till Ryssland och på
Petersburgsteatern kunde man om aftonen inbilla sig vara i Paris,»
skrifver Caulaincourt i sina minnen. Grefve De la
Garde försäkrar att »Petersburgssalongerna voro de
elegantaste och i aristokratisk komfort de första i
Europa».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
