Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Före Bernadottes val - 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
få se, många speciella och förtroliga upplysningar, som
åtskilliga »vederbörande» kanske icke skulle varit
angelägna om att afslöja, efter den vändning sakerna togo,
men som historien bör göra sig till godo.
Författaren var, som nämdt, förste adjutant hos
hertigen af Södermanland och hedrad med hans
synnerliga förtroende vid den tidpunkt då h^ns brorson
Gustaf IV Adolf störtades från svenska tronen. I hvad
mån tog hertigen af Södermanland del i den stämpling,
hvaraf han drog fördel? Detta har varit en mycket
omtvistad fråga, öfver hvilken hr de Suremain ej trott
sig böra lemna en kategorisk förklaring; men han låter
förstå att ett nytt regentskap i Gustafs minderårige
sons namn, skulle fullkomligt tillfredsstält den gamle
hertigens ärelystnad; att han i likhet med många andra
fördes vida längre än man hade tänkt. »Tva partier
uppstodo, i spetsen för hvilka befunno sig
öfverste-löjtnant Adlersparre och general Adlercreutz. Den ene
hade börjat revolutionen genom att uppvigla en del af
hären; den andre hade fullbordat den genom att fängsla
konungen. Den förstnämde hade, efter hvad hr de
Suremain säger sig ha anledning tro, drömt om något
slags republik; den senare hade aldrig haft en tanke
på att förändra vare sig styrelseform eller dynasti.
Adlersparre understöddes af forna framgångar på
talarestolen, Adlercreutz af alldeles färska militära framgångar.
Båda två hade ärelystnad, karaktär, begåfning och voro
i åtnjutande af en stor popularitet. De blefvo
hvarandras afsvurna fiender och balanseringen mellan deras
respektive inflytanden tvungo dem till ömsidiga
eftergifter, och ingen af dem kunde uppnå det mål, som
han oredigt skymtat.
Det vardt således en slags kompromiss mellan de
båda partierna under den tid som förflöt mellan
revolutionen den 13 mars och ständernas sammankallande.
Man kom öfverens om att hertigen af Södermanland,
som låtit sig i viss mån trugas att återtaga
riksstyrelsen, skulle väljas till konung men med en konstitution
som på ett märkbart sätt skulle kringskära prérogativen
af hans makt; att Gustaf IV:s uteslutande, ratificeradt
af hans så kallade frivilliga tronafsägelse, skulle sträcka
sig till hans arfvingar, födda eller ofödda; kort sagdt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
