Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Före Bernadottes val - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hypoteser. Också har tiden vederlagt dem; men man
hade orätt uti att allt för mycket förakta dem.
Familjen Fersen, mäktig genom sin börd, sin rikedom och
sin ställning, hade isynnerhet till fiender dem, som låtit
utesluta Gustafs son från tronföljden. Dessa fruktade,
att man skulle begagna sig af de sista händelserna för
att arbeta till förmån för denne prins, och denna
fruktan förklarar tillräckligt, hvarifrån de förutnämda ryktena
härledde sig.» Det är visst, att en sådan restauration,
om den försökts på en tid, då namnet Vasa ännu
bibehöll hela sin trollmakt öfver bondeståndet, ej skulle
kunnat utföras utan en fruktansvärd reaktion mot 1809
års män, hvilka för att åvägabringa uteslutandet från
tr.onföljden, ej tvekat att återväcka ryktet, sant eller
falskt, om den afsatte konungens oäkta börd.
Enligt hr de Suremain är ett af de förnämsta bevisen
på familjen Fersens fullkomliga oskuld det, att de ej
kunde vara okunniga om prinsens af Augustenburg
välvilliga afsigter med hänsyn till den unge Vasa, hvarom
vi ofvan talat, och hvilka ingalunda voro någon
hemlighet på hofvet. Detta skäl är i sjelfva verket till den
grad kraftigt, att om förgiftningen voro sannolik, det
skulle vara naturligare att påbörda den fienderna till
den äldre grenen än dess vänner. #
Emellertid banade sig detta nedriga förtal väg.
Det vardt hastigt kändt i Frankrike, hvilket ingalunda
är förvånande, alidenstund baron Lagerbjelke, en af de
verksammaste fienderna till den äldre Vasagrenen, hade
afgått ur ministéren och utnämts till sändebud i Paris.
Kejsar Napoleon var blott alltför benägen att lyssna
till dylika anklagelser mot grefvarne Fersen. Man hade
sett honom tretton år tidigare vid återkomsten från
italienska fälttåget offentligen förebrå grefve Axel, som
då var svenskt sändebud i Rastadt, för hans förbindelser
med det gamla franska hofvet, hvilka, enligt Bonaparte,
gjorde honom misstänkt för permanent fiendtlighet mot
det republikanska Frankrike. Tiden hade snarare stärkt
än försvagat dessa fördomar. Han hade i Gustaf IV:s
ständigt fiendtliga åtgöranden trott sig igenkänna
Fersens inflytande och under de sista månaderna af 1809
hade han ännu en gång trott sig skönja den i Sveriges
brist på noggrannhet att uppfylla vilkoren i det sista
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
