Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Före Bernadottes val - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vändning att föra honom till ett närbeläget fängelse.
Under vägen dit misshandlades han på det gruftigaste^
slutligen fullbordade en af skurkarne, som törstade efter
hans lif, mordet genom att trampa honom på bröstet.
Underrättelsen om denna katastrof påskyndade
ytterligare min färd. Jag fann oordningen på sin höjd. Ett
första brott var icke längre nog för dessa skurkar, som
blifvit djerfva genom sin strafflöshet. De talade högt
om att intränga i slottet för att mörda riksmarskalkens
broder, äfvensom att på samma sätt massakrera hans
syster, grefvinnan Piper. Detta ohyggliga uppträde
påminde mig om morgonen den 6 oktober 1789 i
Versailles (hr de Suremain hade varit lifdrabant): det var
samma raseri å de upproriskes sida, samma tvekan, samma
overksamhet å myndigheternas. Öfverståthåilaren i
Stockholm, fältmarskalk Klingspor (en annan af hjeltarne i
1809 års revolution), hade instängt sig i sitt hus.
Silfver-sparre tycktes ha förlorat allt omdöme. Jag besvor
honom att handla med kraft enligt konungens order,,
som jag lemnade honom; han påstod att ordern ej
uttryckligen innehöll befallning att gifva eld och vägrade
bestämdt att tillgripa denna ytterlighet.
Jag vände mig nu till general Adlercreutz. Denne
officer, så oförskräckt och beslutsam på slagfältet, visade
äfven motvilja för de stränga åtgärder jag fordrade.
Han inskränkte sig till att låta artilleriet köra fram, att
förstärka slottets bevakning med en bataljon och skicka:
en annan för att skydda ingångarne till Piperska palatset.
Hvarje minuts strafflöshet ökade emellertid faran.
Pöbeln sökte vinna soldaterna, förödmjukade af den
passiva hållning som chefernas svaghet ålade dem. Allt
var att frukta om truppernas moral svek. I detta
för-tviflade läge tillgrep jag ett sista medel, som min
sorgliga erfarenhet i fråga om folkupplopp anvisade mig;,
jag begaf mig att uppsöka konungen på Haga.
Trots sin ålder och sin bräcklighet tvekade
konungen icke ett ögonblick att följa mitt råd. Hans
närvaro var visserligen icke tillräcklig för att lugna
jäsningen bland massan, men den styrkte trupperna och
återgaf någon kraft åt dess chefer. Kort derpå, när
en sqvadron af hästgardet mottagits med stenregn, lät
jag den göra choc mot pöbeln, som ej skonades. A
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
