- Project Runeberg -  Två krönta rivaler. Bernadottesminnen / Del 1. 1810-1811 /
168

(1887) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Bernadotte uppträder - 2.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jag fann i salongen general Adlercreutz och baron
Wetterstedt, som väntade mig med otålighet. Jag
berättade dem hvad som tilldragit sig mellan konungen
och mig och i hvilken sinnesstämning jag lemnat honom.
Statsrådet, som sammanträdde en timme senare,
besegrade slutligen konungens motstånd. Det beslöts
under pågående session att man skulle föreslå ständerna
prinsen af Ponte-Corvo. Detta förslag framstäldes den
18 och antogs den 21 utan motstånd af adeln, med
hänförelse af de tre öfriga stånden. Samma afton
af-fardades grefve Rosen och baron Mörner för att till
prinsen af Ponte-Corvo framföra svenska nationens
önskan och begära kejsarens sanktion; Fournier reste
några timmar i förväg.

Denna upplösning firades genom banketter der en
stor mängd buteljer tömdes till den nye kronprinsens
ära. Presterskapet isynnerhet utmärkte sig för sin
omåttlighet. Jag såg det tåga förbi en corps på väg
till baron Flemming, riksdagens landtmarskalk, för att
lyckönska ohonom till den lyckliga utgången af deras
arbeten. Åtskilliga af dessa högvördige kunde icke stå
på benen och erkebiskopen i Upsala i spetsen för dem
såg snarare ut som gamle Silenus, än som svenska
kyrkans primas.

Denne prelat hade utan tvifvel en lämpligare
hållning i Helsingör under den ceremoni der han två
månader senare mottog den nye kronprinsens lutherska
trosbekännelse (19 oktober 1810).»

Hr de Suremain befann sig hos Karl XIII då
Bernadotte kom för att för första gången betyga honom
sin hyllning. Adjutanten drog sig tillbaka till salongen
som prinsen passerade med säker hållning. Efter några
minuters téte-å tete lät konungen kalla drottningen och
de stannade alla tre tillsammans omkring en
qvarts-timme. När Bernadotte lemnade dem gick konungen
som åtföljt honom ut i salongen fram till Suremain och
sade till honom: »Jag har spelat högt spel, men jag:
tror att jag vunnit.»

Sverige hade i sjelfva verket vunnit men Frankrike
hade förlorat.

Suremain fick sedermera veta af Signeul och andra
alla detaljerna af denna subalternintrig, som i sista

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 00:59:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aakronta/1/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free