Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Bernadotte uppträder - 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Suremains anteckningar sluta vid kronprinsens
ankomst. Man anar att hans gunst hos den gamle
konungen måste från och med denna tidpunkt hastigt
aftaga. Förtrogen med Karl XIII:s gamla förkärlek
för Gustafs son, med hans långvariga motvilja för
Bernadotte, kunde han icke ses med godt öga af den
nye kronprinsen. Denne måste nödvändigt veta att
Suremain, ehuru hans landsman, aldrig tillhört hans
anhängare. Karl XIII:s förste adjutant hade förblifvit
alltför mycket fransman till hjertat, och Bernadotte
hade tvärtom låtit göra sig alltför mycket svensk, för
att de någonsin skulle kunna draga jemnt. Också
beslöt Suremain efter kejsardömets fall att lemna ett
hof, der hans ställning vardt alltmera falsk och att
återvända till sitt gamla fädernesland, der han dog kort
efteråt. Den sista meningen i hans anteckningar,
daterad den 4 maj 1816, lofvade en fortsättning
uppsatt efter anteckningar gjorda under de sista åren af
hans vistelse i Sverige, men han fick ej tid att utföra
denna plan.
Ur Metternichs af oss redan citerade memoarer
återgifva vi nu några intressanta episoder i ämnet.
Han skrifver till kejsar Frans I.
»Paris den 9 juli 1810.
–Ers kejs. maj:t har naturligtvis direkt
underrättats om detaljerna vid de sista tilldragelserna i Sverige.
Kort efter kronprinsens död afsände konungen en
kurir till kejsar Napoleon för att tillkännagifva att han
till sin tronföljare beslutat föreslå inför riksdagen prins
Kristian, den aflidne kronprinsens bror. Kejsaren
försäkrade mig vid meddelandet af denna underrättelse, att
han ingenting hade att invända mot detta val, och att
han ansåg det som det klokaste partiet. ’Valet af
Gustafs son,’ sade han, ’hade varit mera rättvist, men
hans stora ungdom erbjuder verkliga svårigheter.’ Jag
fick likväl sedan veta, att kejsaren på en s. k. invitation
af svenska nationen tänkt gifva detta rike åt en furste
af sin familj. Han hade funderat på konungen af
Neapel, och under denna förutsättning gaf han Neapel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
