Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Bernadotte uppträder - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
prinsen betygat alla de känslor af aktning och
vänskap h. maj:t kejsaren hyser för honom, såväl som hans
önskan att underhålla och alltjemt mer och mer
befasta freden och den bästa endrägt mellan Ryssland
och Sverige, svarade mig prinsen, att ord fattades
honom för att uttrycka huru djupt rörd han vore af
kejsarens nådiga sätt att gå till väga mot honom; att
han alltid skulle ångra, att han i Tilsit försummat äran
att göra h. maj.ts personliga bekantskap och att han
alltid skulle bevara ett tacksamt minne af det intresse
kejsaren då hade värdigats visa för honom; att då han
nu vore kallad att ärfva Sveriges tron, han
ingenting högre önskade för sitt nya fosterlands väl och sin
enskilda tillfredsställelse än en beständig fred mellan
de båda staterna och någon andel i h. kejserliga maj.ts
personliga vänskap; att det vore hans hjertas mening
och att han skulle gifva prof derpå alla gånger tillfälle
dertill erbjöde sig. — ’Skrif detta’, tilläde han, ’och
begagna er af de starkaste uttryck ni kan för att betyga
kejsaren allt hvad jag känner. — Jag talar till er af
mitt fulla hjerta. Man har kanske hos er trott, att
kejsar Napoleon blandat sig i mitt val för att skaffa
sig inflytande öfver Nordens angelägenheter. Jag
bedyrar er motsatsen. — För det första skulle jag ej ha
velat det; ty hvilken säkerhet hade ett främmande
inflytande beredt mig här för framtiden? Det hade blott
varit för ögonblicket. Endast nationens val kunde
utgöra mitt stöd. Men till och med om jag skulle ha
bedt kejsar Napoleon derom, skulle han aldrig gått in
derpå, ty han har uttryckligen gifvit sin mening till
känna beträffande denna sak, nämligen att han
samvetsgrant vill undvika allt som skulle kunna gifva anledning
till den minsta misstanke mot er kejsare.’
Sedan jag svarat honom på detta i ordalag, som
icke kunde lemna honom i tvifvel om någon misstanke
ä vår sida rörande detta ämne, fästade jag kronprinsens
uppmärksamhet på, att den komplimang, jag i kejsarens
namn hade äran rikta till honom, icke var ett svar på
hvad jag hade skrifvit till S:t Petersburg med anledning
af hvad han hade gjort mig äran säga mig den* dag jag
blef presenterad för honom, emedan jag ännu icke hunnit
mottaga ett sådant, utan att de försäkringar, jag vore
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
