Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Rysslands utomordentliga ambassad till Karl Johan - 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han hade att tacka Frankrike för och att han skulle
uppbjuda hela sin förmåga för att underhålla
vänskapliga förbindelser med detta land, men att detta aldrig
skulle förmå honom förlora ur sigte sina egna intressen,
som alltigenom blifvit svenska. Efter att länge hafva
talat med mig i denna anda, afskedade han mig i det
han bad mig återkomma följande dag för att frukostera
med honom på tu man hand.
Liksom vid första visiten, jag jemte general
Such-telen aflade hos franske ministern samma dag jag ankom,
funno vi honom icke hemma, och emedan jag i min
tur hade gått ut, då han kom för att göra mig
åter-visit, var det först i dag vid en middag, som generalen
gaf för diplomatiska kåren, som jag gjorde hans
bekantskap. Efter att ha riktat många artigheter till mig,
sade baron Alquier, i det han förde mig afsides, att
hans hof förvisso med oändlig erkänsla skulle i min
beskickning till Stockholm se ett nytt bevis på ers
maj:ts vänskapliga känslor och på den önskan ers maj:t
alltid lagt i dagen att handla i öfverensstämmelse med
Frankrike; att det ömsesidiga förtroende de båda
makternas representanter borde hafva för hvarandra
föranledde honom att säga mig det Sverige fortfor att
uppföra sig ytterst illa, lika mycket för dess inre som
för dess utrikes ärenden, att kronprinsen också höll
falsk kurs och skickade sig på ett mycket indiskret sätt,
i det han tillät sig många yttranden rörande kejsar
Napoleon, hvilka kunde såra honom; att han gjort sig
till den grad löjlig att komma med hotelsen att helt
och hållet kasta sig i armarne på Ryssland, liksom om
ej dess politik vore densamma som Frankrikes; att
Napoleon i sjelfva verket ej synnerligt värderade
kronprinsens person och att vi nödvändigt måste
imponera på honom genom att föra ett kraftigt språk till
honom. Ofverhufvud taget uttryckte denne minister
sig om honom på ett särdeles opassande sätt, i det han
sade att han i grunden var en beskedlig fan, en
heders-knyffel, som till och med ej vore utan begåfning, men
att han var ett brushufvud, som hade alltför
vulkaniska idéer; att han hade det felet att prata mycket
och att lyssna till för många rådgifvare; att kejsar
Napoleon, som icke blandat sig i hans val, ej hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
