Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Rysslands utomordentliga ambassad till Karl Johan - 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Romanzow höll nämligen — temligen ensam i hela*
Ryssland — en gång för alla fast vid den tanken, att
man under alla förhållanden och till hvarje pris måste
upprätthålla förbundet med Frankrike för att på Turkiets
bekostnad utvidga sig och för att jemte Napoleon få
dela tvångsväldet öfver Europa. Han gick till och
med så långt, att han ansåg att Ryssland till den ändan
borde antaga den från Trianon utgångna tulltariffen
och stänga sina hamnar för de neutrala; han ville till
och med icke inse hvarför icke Ryssland såväl som
kanske Mecklenburg kunde antaga fransk tullbetjening
i sina handelsstäder och öfverlåta åt densamma att
öfvervaka handelns gång efter Napoleons vilja.
Då Napoleon yttrade att angelägenheterna genom
Czernicheffs beskickning icke det minsta befordrats,
svarade denne, att han icke kände sin kejsares planer,
men hvad anginge ett nytt fördrag, som Napoleon
om-nämde såsom önskligt och hvari han önskade upptaga
den oldenburgska och polska saken så väl som ett nytt
handelsfördrag, så hade han, Czernicheff, hört kanslern
Romanzow säga: ’man behöfver blott stoppa den
oldenburgska och polska frågan tillsammans i en påse, blanda
dem med hvarann och sedan skaka ut dem i detta
skick för att fastställa det uppriktigaste och säkraste
förbund mellan Ryssland och England — engelsmännen
och sjelfva tyskarne till förtret.’
Dervid bröt Napoleon ut i häftigt vredesmod: ’Nej!
att afstå hertigdömet Warschau för Oldenburg, vore
höjden af galenskap! — Hvad skulle polackarne tänka
om oss, om vi också afstode blott en fotsbredd af deras
land, medan Ryssland hotar oss!’ — Han gick till och
med så långt att han hotade, att om det komme till
krig och han blefve segraren, skulle han låta Ryssland
ångra sitt nuvarande uppförande. Ryssland skulle då
förlora icke endast sina f. d. polska provinser utan
äfven Krim. Sedan blef han dock åter foglig, erbjöd
sig att godtgöra hertigen af Oldenburg — utan att
säga hvarmed — och förklarade sig beredd att
under-tecka en ny konvention med afseende på Polen,
’förutsatt, att den icke innehölle något, som strede mot
hans ära’.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
