Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Anekdoter och karaktärsdrag från svenska hofVet, berättade af Suchtelen och andra medlemmar af ryska ambassaden - 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke kunde annat än förtreta kejsaren och åstadkomma,
vexlingar i de tänkesätt, kronprinsen ingifvit honom.
Mitt svar var lika kort och lakoniskt, som denna
diskurssyntes öfverläst och krystad. Hvad Cronstedt och
konsorter beträffade hänvisade jag till hvad jag förut
hade svarat, då om dem hade varit fråga. Baron
Arm-felt, hvilkens goda och dåliga egenskaper jag erkände,
hade så föga orsak att beklaga sig, att han tvärtom
hållit med mig om, att våra lagar berättigade allt som
vidtagits mot honom. Några reflexioner och
jemförel-ser, som jag bifogade till dessa anmärkningar, lade i
öppen dag det obefogade i grefve Romanzows
klagomål och hvad tidningen beträffade, bad jag att få se
den, innan jag utlät mig öfver den. Man sökte den
fåfängt, och efter en stunds väntan inkom en sekreterare
med upplysningen, att den var hos kejsaren. Jag
frågade om det var ett officielt blad. Grefven trodde det,,
men kunde ej bestämdt försäkra det. Artikeln i fråga
är ingenting annat än ett utdrag ur ’Nordiska bietV
innehallande ett tal af Napoleon, som grefve Lauriston
påstår vara uppdiktadt, och jag sökte lugna kansleren
med att general Suchtelen, som i detta afseende
iakttagit allt hvad tillbörligt var, nu såväl som förr säkert
skulle erhålla den upprättelse han åstundade, i händelse
författaren öfverträdt tryckfrihetslagen. Då grefve
Ro-manzow emellertid gjorde invändningar, sade jag honom,
att jag, i anseende till min önskan, att ständigt se det
bästa förstånd råda mellan våra båda hof, gerna hade sett
om jag hade fått sluta min mission utan att behöfva
meddela några obehagliga saker, men att det såg ut, som om
det skulle vara mitt öde, att aldrig kunna lemna Ryssland,
annat än under tråkiga omständigheter; sista gången
var det kriget och nu såg jag trakasserier uppstå för
ingenting. Kanslern syntes ej okänslig för denna
förebråelse. Han sade, att han affärdat en kurir till general
Suchtelen med anledning af Armfeltska affären, men att
kejsaren, emedan tidningen anländt först efter dennes
afsändande, uttryckligen befalt honom att rikta dessa
klagomål till mig. Jag invände, att jag ej kunde
besvara dem annat än med tidningen i hand, och då
grefven emellertid återtagit sin vänliga och artiga ton,
svarade jag honom på samma sätt samt slutade mitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
