Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Napoleon och Desideria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
krets, der de sammanträffade. Hon fäste sig vid honom,
smickrade hans högmod, hon ersatte för honom i sin
f person den upphöjda samhällsställning han ursprungligen
saknade. Han vande sig att sammanställa tanken på
hennes inflytande med sina framgångar. Denna
vidskepelse, som hon skickligt underblåste, utöfvade länge
stor makt öfver honom, och uppsköt till och med mer
än en gång verkställandet af hans planer om
skils-messa. Då Bonaparte gifte sig med M:me Beauhamais,
trodde han att han förenade sig med en mycket
förnäm dam, och att han sålunda gjort ånyo en eröfring.
Nog af, 1795 försvann Bonaparte såsom älskare
från Desirées horisont. Den 8 mars 1796 ingick han
äktenskap med den guillotinerade generalen Beauhamais’
enka Marie Rose Josephine Tascher de la Pagerie1 och
Desirée blef förlofvad med general Duphot, om hvilket
parti Napoleon skrifver helt lugnt från Milano till sin
broder Joseph: — »Jag anser denna förbindelse
fördelaktig för henne.» Ett år derefter blef emellertid
general Duphot nedskjuten vid ett upplopp i Rom.2
1 Om sin svägerska gifver Lucien Bonaparte i sina ofvan
citerade memoarer följande omdöme: »På några middagar och supéer
hos medlemmen af direktoriet, Barras, har jag bland den talrika
kretsen af vackra damer knapt lagt märke till exmarkisinnan af
Beauhamais. Min bror Napoleon visar henne så mycket mera
uppmärksamhet, eller uppmärksammas snarare så mycket mer af henne.
Denna qvinna, som aldrig varit vacker, fängslar honom tillräckligt,
för att han skall vilja gifta sig med henne.-
Josephine var icke elak, — fortsätt* Lucien B., — det har
tvärtom sagts att hon hade ett mycket godt hjerta, men detta visade
sig isynnerhet då det ej kostade henne något. Hon egde vana vid
stora verlden, i hvilken hennes första man infört henne kort före
revolutionen 1789.
Hon hade ej godt hufvud, och var ej vacker. Hennes ansigte
saknade friskhet, hvilket hon dock förstod att afhjelpa, tack vare
toaletten. Den skicklige återställaren af den förbleknade qvinliga
skönheten, målaren Gérard, har också förstått att väcka till lif den
första ungdomens behag i de porträtt som finnas qvar af förste
konsulns hustru.»
2 Som minne af denna händelse utkom i Paris 1798 ett anonymt
drama i 5 akter »Le Vatican ou la mort du général Duphot». De
handlande personerna äro, förutom Duphot m. fl., Adélaide,
»belle-soeur de Bonaparte«, ett diktadt namn i stället för Desirée. — Detta
drama är införlifvadt med samlingame i Kongl. Biblioteket i
Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
