- Project Runeberg -  Två krönta rivaler. Bernadottesminnen / Del 1. 1810-1811 /
337

(1887) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Biografiska notiser öfver personligheter, förekommande i detta arbetes första del

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

då han med sin kraftiga och pikanta, sydländska accent
närmade sig mig med orden: »Huru! ni tvingar mig
att slå in er dörr? Ni söker undkomma mig utan att
taga farväl och utan att jag än en gång får försöka att
hindra er från att resa? Resa? hvilken galenskap!
Spjerna emot, spjerna emot, ni måste det, den som
öfverger sitt parti, förlorar det. Hvad fruktar ni, när
allt kommer omkring?»

»Jag,» svarade jag, »för mig sjelf ingenting, men
det är något som är mycket värre.»

»Bah! vi skulle just vilja se det! jag, i ert ställe,
min käre Lucien, skulle icke resa.»

^ »Icke jag heller, om jag vore general Bernadotte,
ty jag hade då ej att frukta ett broderkrig med allt
hvad deraf kan följa.»

»Nåväl, om ni fruktar det, så res då, men kom
väl ihåg mina ord: jag upprepar, att den, som lemnar
sin plats förlorar den.»

»Nej, min käre vän, jag har här icke mera något
parti att vinna, insatsen är för stor. Och sedan...»

Min hustru, som var mycket uttröttad och
upprörd hade dragit sig tillbaka efter att ha bjudit
generalen ett vänligt och rörande farväl.

Mitt samtal med Bernadotte drog ut ända till
dag-ningen, den utsatta tiden för vår afresa, och vi skildes
vid ljudet af posthästames bjellror, då de kommo in på
vår gård.

Jag såg och omfamnade den natten min frejdade
vän för sista gången.

För öfrigt anser jag följande bref, som jag erhöll
i Rom jemte många andra, några veckor efter
installe-ringen af den kejserliga regeringen, såsom ett
tillräckligt korollarium af detta minnesvärda samtal.

»Jag begagnar mig, min käre senator, af er doktor
Paroisses hemresa för att öppenhjertigt underhålla mig
med er, utan att utsätta mig för risken af
postbefor-dringen, som vännen Fouché med hvar dag gör allt
otillförlitligare. Utan denna hänsyn, som, tro mig väl,
icke är förestafvad af någon fruktan, ty man känner
tillräckligt att vi äro af samma åsigter, skulle jag ha
skrifvit förr, men jag ser helst att mina bref komma till

Två krönta rivaler. 22

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 00:59:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aakronta/1/0338.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free