Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Biografiska notiser öfver personligheter, förekommande i detta arbetes första del
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
löjtnant och ståthållare på Rosersbergs slott, död 1841.
(Sid. 113, 114.)
Mörner, Otto, »konungamakare», född 1781, död
1868. Tullinspektor vid Blockhusudden, pensionerad
som sådan. I ett exemplar af B. Sarrans, Histoire de
Bernadotte, som tillhört Otto Mörner, har denne gjort
några anteckningar, hvilka icke sakna intresse. Bl. a.
skrifver M. här:
»Konung Karl XIII hyste den största antipati och
hat mot fursten af Ponte-Corvo och tillät sig så föga
passande yttranden om honom, att man icke kan annat
än förvåna sig öfver att konungen slutligen kunde
besluta sig att föreslå fursten af Ponte-Corvo till sin
efterträdare, men man påstår att detta i främsta rummet
skedde genom påverkan af baron Engeström, som man
tror af Fournier hafva erhållit löftet om 200,OCX) francs
i händelse han lyckades.»
Härmed kan jemföras hvad en norsk författare,
Aage Skavlan, »Historiske Billeder fra den nyere Tid»,
skrifver i ämnet:
»En egendomlig blandning af partier och
partiintressen hade gjort den franske fursten till Sveriges
tronföljare. Det var ett val utan personlig klarhet och
en sammanslutning utan gemensamma politiska intressen.
Hufvudmannen för den tidigare skandinaviska politiken
med Karl Augusts tronföljareval, statsrådet Adlersparre,
var i det längsta motståndare till Karl Johans val, som
i framtiden just skulle förverkliga detta partis
skandinaviska unionsplan. Först kdfrt före valets afgörande
hade han af åtskilliga skäl gått öfver och dragit med
sig många tveksamma af de öfriga. Den gamle svage
konungen hade då äfven slagit om från hån öfver
»sergeanten» Bernadotte till erkännande af den lydige
tillkommande sonen, som endast och allenast med hans bifall
ville mottaga tronföljden. Öfvervunnen hade han då
utbrustit: »Det måste ändå vara en hederlig karl!» Stor
inverkan på den obeslutsamma valriksdagen synes äfven ha
utöfvats af den blifvande tronföljarens »genom ombud»
gifna halft officiella löften om penningefördelar, hvilka
genom anonymt bref från svenske generalkonsuln i Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
