Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Biografiska notiser öfver personligheter, förekommande i detta arbetes första del
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grefve Stedingk. har slutat sin långa bana’; han var
lika hemmastadd i Versailles lysande salar som på
Amerikas savanner; lika uppburen af den stolta
Katarina som af soldaten i Savolax; var vän af Mirabeau,
Lafayette och kejsar Paul ; hade tillbragt en lång lefnad
i all den prakt, hvilken hofven i Versailles och S:t
Petersburg erbjödo, och, vid sjutio års ålder insvept i
sin kappa, låg på den våta marken vid Gross-Beeren,
Dennewitz och Leipzig, utan att det ringaste besväras
deraf, och som sedan i många år njöt af landtlefnadens
stillhet på sin gård i Södermanland.» (Sid. 65, 76.)
Stedingk, ¥icton von, född i Pommern 1751,
generalmajor, död i Stockhom 1823, var bror till ambassadören,
sedan fältmarskalken, grefve von Stedingk, men honom
mycket olik i sitt sätt att vara, ehuru lika utmärkt i
många afseenden. Under 1790 års sjötåg bröt han
med krigsfartyget Styrbjörn först igenom den framför
Viborgska viken liggande ryska flottan, under prinsen
af Nassau, som der blockerade den svenska under
konungens eget befäl, sålunda frälste han konung och
flottan och den ombord befintliga delen af landthären.
* Amiral Stedingk var — säger M. Björnstjerna i sina
anteckningar — oberäknadt sin utmärkta tapperhet och
stora duglighet äfven mycket beläst och utmärkt qvick.
Många af hans infall äro nästan historiska. Vid hofvet
i Petersburg hände honom, att trampa på kejsarinnans
släp, då hon, med den henne egna älskvärdhet yttrade:
’M:r ramiral, vous avez jeté l’ancre sur moi ’ ’C’est
que le fonds est bon, Madame’, bief det artiga svaret,
som visade den svenske amiralens själsnärvaro, en
egenskap, som följde honom i drabbningen. Hans sinnesart
var i allmänhet kritisk, hvilket tillhör vissa lynnen, då
broderns, fältmarskalkens, i allmänhet var motsatsen.
Den ene såg alltid det bristande eller felaktiga i en
sak, den andre det vackra och berömvärda. Detta
begär att tadla gjorde, att amiralen ofta väckte
missnöje hos de regerande. Så skedde med Gustaf III
under 1789 års fälttåg. Konungen hade såsom
uppmuntran för befälet vid hären och flottan infört det
förut okända sättet af högre grads heder och värdighet
utan dertill hörande lön. Amiral Stedingk tyckte ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
