Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Stormfåglar vid horisonten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Joseph: Jag vet det lika väl som Lucien, och
jag antar, att ni ej väntar mera medgörlighet af mig
än af honom.
Jag: Jag kan äfven säga, att hon långt ifrån att
ha uppfunnit detta olyckliga ord, var ledsen då man
berättade henne det, emedan hon fruktade att det skulle
tillskrifvas någon af hennes vänner eller kanske henne
sjelf, att på så sätt ha velat karaktärisera er motvilja
för upplysande och filosofiska idéer som despotismen
icke kan förlika sig med.
Napoleon: Ideofobl Ah, det är så! Ja, det är
temligen tydligt. Ett kanonskott såsom svar på min
musköteld. Det är bra. Må edra herrar vänner
ideologer och lärare hålla på sin rang, jag skall icke
godkänna en enda af deras idéer, som de för öfrigt ha rätt
i, att jag skyr som galningar sky vatten. Ideofob!
Man kan icke sköta om de der menniskorna som de
äro sjuka till, isynnerhet som de till och med finna
beundrare i mina bröder!
Joseph: Jag kunde aldrig tro, att ni skulle fästa
så mycken vigt vid hörandet af en sanning, som jag
försvarade. En annan gång skall jag vara försigtigare*.
Jag trodde icke att ni i dag var vid så elakt lynne.
Napoleon: Ni torde i er tur, min bror, kunna
vara glad, att jag upptager sakerna på mitt sätt.
Ideofob! Det är ytterst nådigt; hvarför icke så gerna
hydrofob?
Jag: Emedan det ej är samma sak, det måste
medgifvas.»
Jag märkte med nöje, att min anmärkning om
de båda orden ideofob och hydrofob, såsom varande
icke identiska, halkade förbi obemärkt under de båda
interlokutörernas mera bittra än milda samtal, och
be-mäktigade mig en tidning, som jag började genomögna.
Under denna neutrala, men tillräckligt plågsamma
ställning, för att jag ej skulle önska den förlängd, hörde
jag med tillfredsställelse en röst, som genom den till
kabinettet stängda dörren gaf signal om min snara
befrielse med orden: »Medborgare och förste konsul!
det är middagsdags och de andra konsulerna ha
nyss-anländt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
