- Project Runeberg -  Två krönta rivaler. Bernadottesminnen / Del 2. 1812-1814 /
42

(1887) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Blickar i diplomaternas kort - 1.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Under en af de många och långa ledigheter, —
skrifver Manderström — som generalen grefve
Björn-stjerna åtnjöt, medan han innehade ministerposten i
London, företog han sig för att fördrifva tiden i Stock’
holm — jag tror det var år 1842 eller 1843 — att
ordna sin aflidne svärfaders, fältmarskalken grefve
Stedingks papper (afliden 1837 91 ars ålder). För
att komplettera och ändamålsenligt ordna de
upplys-ningar han ur dem hemtade, begärde han och erhöll
tillåtelse att låna och låta kopiera grefve Stedingks
depescher förvarade i utrikesdepartementet, under hans
ambassader i Ryssland från Gustaf III:s, Gustaf Adolfs
och Karl XIII:s tid. Det var på så sätt han hopsatte
de två första delarne af sin svärfars memoarer, hvilka
utkommo i Paris 1844 och 1845. Jag var denna
tid kabinettssekreterare och på konungens befallning
öfverlemnade jag dessa depescher till grefve Björnstjerna,
som återstälde mig dem efter att ha låtit göra en
mängd utdrag derur. Under en följande semester —
jag tror 1846—ville han fortsätta detta arbete och öka
det med en tredje del och bad mig då meddela honom
grefve Karl Löwenhjelms depescher under åren 1812,
13 och 14. Oaktadtden nära bekantskap som existerade
mellan oss — jag hade varit hans legationssekreterare

i London 1839 oc^ I^4° — ansåg jag det icke
förenligt med min pligt att bifalla hans begäran, utan
samtycke från högre ort och nämde derom till min chef,
dåvarande utrikesminister baron Ihre. Han å sin sida
ville icke taga ansvaret derför på sig utan rapporterade
saken för konungen. H. m. beslöt att dessa depescher
icke skulle meddelas grefve Björnstjerna. Senare under
loppet af sommaren 1846 reste baron Ihre till Kissingen,
medan jag hade äran att åtfölja konung Oscar i Skåne
och Norge, der han detta år en längre tid uppehöll sig,
då portföljen för utrikesärendena anförtroddes generalen,
baron G. Peyron, krigsministern. Denne hade förr varit
general Björnstjerna underordnad, och då denne till
honom stälde samma anhållan — utan att nämna något
om det afslag han redan en gång förut fått — fick han
sin vilja fram. Depescherna lemnades honom, kopior
togos deraf och originalen återlades på sin plats. Allt
detta hade förblifvit alldeles okändt, då följande sommar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:00:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aakronta/2/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free