Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Englands inblandning1 i leken - 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
falle säga mig många nådiga saker och jag betviflar
icke att den bästa endrägt skall komma att råda i den
förenade armén i anseende till kronprinsens tillgifvenhet
för kejsaren, vår herre, och mitt nit att, understödd af
en så tapper trupp, förtjena bådas bifall’ Min största
lycka skall vara att se framgången motsvara förväntan.
Då jag hade äran lemna kronprinsen h. maj:t
kejsarens bref, gjorde han mig flera frågor rörande
krigs-teatern mellan Niemen och Diina, och emedan jag
redan i morse fick mottaga prinsens bref såsom svar a
h. maj:ts, hafva vi haft ännu ett långt samtal i detta
ämne. Af detta framgick att kronprinsen, som mer
eller mindre kände till detta område, men så mycket
bättre det från Niemen till Weichsel, är fullt och fast
öfvertygad om att kejsar Napoleon aldrig gjort ett
större vågstycke än att passera Niemen från Kowno
till Tilsit, och att han nödvändigt måste begrafva sin
framfarna ära.–Prinsen var viss på att Napoleon
med ståndaktighet å vår sida skulle gå sin undergång till
mötes. H. k. h. erbjöd sig till och med, i händelse
sakerna om möjligt skulle taga en för oss alltför
ogyn-sam vändning, att ögonblickligt, ehuru med stor saknad,
afstå från sina planer mot Danmark och debarkera med
allt hvad vi här hade till Reval eller någon punkt i
ryggen på Napoleon, ’emedan,’ tillade han, ’Europas
öde måste afgöras hos er. Jag hoppas och förutser att
det icke kommer att behöfvas, men säg kejsaren att
han blott har att befalla. Jag predikar mot min egen
församling, men kejsaren bör deraf inse, att jag blott
känner ett medel att rädda Europa, det att slå
vidundret till marken. All sorts uppgörelse skulle bli
allas vår undergång.’
Jag skulle anse mig svika min pligt, om jag icke
ordagrant anförde denna tirad, så mycket mer som
kronprinsen redan förut talat till mig i samma anda,
i det han alltid för mig framstält denna ytterlighet
såsom en nödhjelp och sasom den största uppoffring å
hans sida.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
