Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utvisa de fiendtliga truppernas rörelser, efter ingångna
rapporter, och dervid göra anteckningar. Suchtelen
var så ifrigt inbegripen i denna forskning, att han ej
märkte, att prinsen inkom i rummet åtföljd af sin
adjutant. Då han såg den ryske diplomatens tilltag, vände
han honom tvärt ryggen och tilltalade i vredgad ton
den förvånade adjutanten: ’hur vågar ni att se pä mina
kartor och i mina papper; gjorde jag rätt, visade jag
er genast ut, för att aldrig mer låta er inträda i mina
rum’ m. m. Suchtelen smög sig sakta ut genom dörren
under detta skarpa tilltal och försvann, hvarefter
kronprinsen kastade sig skrattande i en soffa och yttrade:
*Jag menar jag gaf den gamla räfven en lexa, som
slog an\»
1865 höll Kræmer föredrag om händelserna
närmast före och under slaget vid Dennewitz till
stormningen af Leipzig, jemte dagboksanteckningar under
nämda tid; samt 1867 anteckningar från tiden efter
slaget vid Leipzig till freden i Kiel.
I handlingarne för 1869 och 1870 träffas två nya
författare, docenterna Hellstenius och Annerstedt; den
förres föredrag angår Karl Johans ställning till frågan
om offentlighet i tal och skrift, den senares behandlar
hindren för genomförandet af Sveriges och Norges
förening; »båda — yttrar Aftonbladskritikern — äro
läsvärda och försvara väl sin plats. Icke dess mindre
röja äfven de, hur svårt det är, att låta hvarje sak vara
hvad den är och kallas med sitt rätta namn, när
någonting talas eller skrifves mer eller mindre i förbundets
namn och å dess vägnar. »Det går icke an»,
naturligtvis, att stöta i vördnaden» för »hjeltekonungens»
minne, ty denna vördnad är en på förhand gifven
för-bundspligt, lika väl som främjandet af en »oväldig och
sanningsenlig» historia om Karl Johan. Mot en talares
eller författares egen vilja, utan att han sjelf märker
det, händer det då att i »historiska» bidrag, som tillika
skola vara en för de trogna förbundsbrödernas
feststämning på högtidsdagen smaklig anrättning, sanningen
kan få maka åt sig litet eller förskönas och öfverskylas.
Då händer det att man firar Karl Johans politik mot
Danmark-Norge som en »rättvisans politik». Visst må
vi glädjas öfver rikenas förening — tillägger förf. i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
