Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vederfarits honom efter slaget vid Wagram blödde ännu
och han anade att Napoleon i stället för att erkänna
det då begångna misstaget, sinnade på att tillkynda
honom nya förödmjukelser. Erbjudandet af en plats,
om ock närmast intill tronen i det då nyss stympade
Sverige, under de tryckta och nästan förtviflade
förhållanden, som der voro rådande, hade icke ensamt för
sig på honom utöfvat en nog mäktig dragningskraft,
om icke hans siareblick uppdagat tecken, som tydde
på en snart stundande förändring i Napoleons
krigslycka. Härom hade han under det spansk-portugisiska
kriget, och synnerligast efter marskalk Soults återtåg
från Oporto ofta samtalat med sin förtrognaste.
Härtill kom nu ytterligare, att han under sommaren 1810
fann sig öfvertygad om, att Napoleon inom sig
beslutat att bekriga Ryssland. I Spanien och Portugal
hade kriget redan då börjat antaga en helt annan
karaktär än det förut visat. Det var icke längre ett krig
blott mellan franska armén och andra länders legda
krigsskaror, utan mot tidsandan och folken, som började
i massor resa sig till försvar af sin nationalitet och sin
kränkta sjelfbestämningsrätt. Karl Johan förutsåg, att
detta i ännu högre grad och vidare utsträckning skulle
blifva förhållandet vid en invasion i Ryssland, der
obefolkade nejder och svåra klimatförhållanden skulle
uppresa oöfvervinnerliga hinder mot Napoleons djerfva
och alltid på en snar utgång syftande krigsplaner.
Under sådana konjunkturer och förutsättningar var
det, som Karl Johan icke afböjde det förslag som
gjordes honom att blifva efter Karl August vald till
tronföljare i Sverige och senare äfven antog denna
kallelse. Han visste att han som svensk kronprins icke
kunde få bibehålla de rika inkomster han hade som
fransk marskalk eller de förläningar han undfått af
Napoleon och derför beredde han sig det löftet, att
han i ersättning för furstendömet Ponte Gorvo och de
förlänade godsen i Polen skulle erhålla två millioner
francs, hvarjämte egendomsrätt till förläningarna i
West-falen tillförsäkrades honom. Före afresan erhöll han
äfven af Napoleon en million som afbetalning å den
lofvade lösen, men innan årets utgång vägrades upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
