Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samma ansträngningar att bibringa icke endast adressaten
utan kanske ännu mer sig sjelf den öfvertygelsen, att
ställningen icke var så förtviflad som den såg ut. Den
psykologiskt intressanta episteln — som eger hela
nyhetens behag, eftersom ifrågavarande band för blott
helt kort tid sedan lemnat pressen — lyder som följer:
Napoleon till konung Fredrik af Wurtemberg.
»Paris d. 18 jan. 1813.
Enligt min vana att under alla vigtiga förhållanden
tillskrifva ers maj:t, anser jag mig böra låta ers maj:t
veta hur våra saker nu stå. Ers maj:t har genom de
rapporter, som offentliggjorts, underrättats om de segrar
jag vunnit öfver den ryska armén. Vi ha ingen enda
gång råkat samman utan att jag slagit dem. Dess
kavalleri och infanteri hafva i allmänhet tagit sig illa ut.
Kosackerna äro de enda af dess trupper, som visat
sig riktigt dugliga. Efter slagen vid Smolensk och
Moskva, höll jag mitt intåg i hufvudstaden. Jag fann i
denna stora stad öfverflöd på allt, helt och hållet
möblerade hus, lifsförnödenheter öfverallt och innevåname i
bästa sinnesstämning. Men om ett dygn utbröt eld
samtidigt på tvåhundra ställen1. De rikhaltiga
magasinen blefvo lågornas rof. Köpmännen och hela
medelklassen togo sin tillflykt till skogame, då de sågo sina
bostäder förvandlas i aska, och efter fyra dagars
oerhörda men fruktlösa ansträngningar att rädda staden,
existerade Moskva ej längre.
Ett stort antal af landtbefolkningen hade af mig
begärt ett dekret som skänkte dem friheten, i det de
lofvade att gripa till vapen för mig. Men i ett land
der medelklassen är föga talrik och då individerna af
denna klass (utan hvilken det vore omöjligt att hålla
en rörelse, som en gång bibringats den stora massan,
inom tillbörliga gränser) aflägsnat sig, insåg jag att
beväpnandet af en lifegen befolkning skulle vara att
pris-gifva landet åt de förskräckligaste olyckor. Jagegnade
1 Napoleon råkar här glömma en uppgift som han sjelf gifvit
i samma ämne. Se Rostopschins paralleler (sid 214).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
