Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och skulle det, med sin befolkning ungefar så stor som
Norges, vara en väsentlig tillökning af rikets hela kraft.
Eftersom Finland låg afskildt från Sverige, var det lätt
att angripa för Ryssland och svårt att qvarhålla och
försvara för Sverige. Men samtidigt var det till följd
af sitt läge som Sveriges förpost mot Ryssland utmärkt
betryggande mot ryska anfall på sjelfva Sverige, hvilken
säkerhet med dess förlust försvann. Och för Ryssland
var det, vid angrepp af svenska härar, den farligaste
punkt; det var Sveriges förpostställning ända inpå dess
hufvudstad. På grund af sitt naturliga läge var
Finland således en lika betydelsefull som anspråksfull
besittning för Sverige. Men i det ögonblick den
framtida beräkningen icke gått ut på att lefva på
Rysslands nåd, så skulle Finlands besittning ha ingifvit en
viss respekt.
Dessa anmärkningar af Skavlan torde svårligen
kunna jäfvas. Vi öfvergå emellertid nu till den nya
besittningens förvärfvande, i fall det eljes kan vara
tillåtet att använda ett sådant uttryck. En särdeles
egendomlig episod med Karl Johan i fråga om hans
verkliga ställning till Norge rinner oss härvid i minnet.
Då den ännu lef vande ryktbare lärde G. Stephens skulle
utgifva sin öfversättning af Tegnérs Frithiofs saga
meddelade han Karl Johan sin önskan att få dedicera
verket dels till konungen och dels till *the glorious
re-public of Norway». Den gamle monarken kunde icke
finna sig i sällskapet, men Stephens ville icke
uppoffra republiken. Följden blef, att republiken fick stå
ensam qvar i denna tillegnan.
Låt oss nu tillse huru diplomaterna tillredde offret,
sådant detta utkräfdes egentligen af Danmark.
Wetterstedl till Bourke.
»Kiel, 4 jan. 1814.
Jag har till kronprinsen öfverlemnat det bref ni
tillstält mig såväl som den not som medföljde detsamma.
H. k. h. har med rätta förvånat sig deröfver.
Hofvet i Köpenhamn är ingalunda okunnigt om de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
