- Project Runeberg -  Två krönta rivaler. Bernadottesminnen / Del 2. 1812-1814 /
341

(1887) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

förliga medel att skingra de svarta moln, som då
fortforo att hota vårt kära fädernesland med en blifvande
undergång, har allmogen i detta Tuhundra härad, hvars
förtroende jag egde, uppmanat mig att inför ers k. h.
framföra hvad vi gemensamt önskade hafva förmågan
kunna uttala. — Men då vältalighet aldrig upplöjdes
ur jorden, eller dess odling är förenlig med jordbrukarens
yrke, är endast alles vår innerliga önskan att de ord,
som i en högst vördnadsfull välmening framstaplas, icke
måtte såra ers k. h:s öron, utan fastmera blifva med
mildhet och nåd ansedda. — Måtte den guddomliga nåd,
som skänkt oss ers k. h., då vi snart sagdt voro fardiga
att förtvifla, till vår tröst, räddning och undsättning i
alla återstående faror, fortfara att bevara ers k. h.,
såsom en mild, öm och huld fader, för landets påkallade
söner, hvilkas hjeltemod eldas och förökas af ers k. h:s
höga efterdöme, att tappert strida för bibehållande af
förfädrens ärfda sjelfständiga frihet! Måtte den
välsignade dag ej vara långt borta, då vi åter med
glädjetårar fa fukta våra ögon, vid en lika förnöjande
återkomst! O, måtte våra öron snart få höra af ers k. h:s
välsignade mun dessa välljudande ord: “Si här är jag
och barnen som du mig gifvit hafver!“ Gud välsigne,
skydde och bevare ers k. h. på alla dess vägar och
stigar 1’

Synbarligen rörd öfver Tuhundra härads allmoges
underdåniga vördnad och tillgifvenhet, täcktes h. k. h.
allernådigst försäkra om sitt höga välbehag och
lemnade ordföranden ett rörande vedermäle af sin
furstliga nåd.

Vid afresan af bröts tystnaden af de lifligaste
hurrarop. Glädjen och välsignelser öfver h. k. h. och det
kgl. huset, under åskådandet uppdämda, frambröto nu
som en ström. Hvarje tunga utropade: Gud välsigne
och bevare eders kgl. höghet! Lefve kronprinsen!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:00:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aakronta/2/0341.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free