Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det hopp måtte uttryckas, som nationen hyser, att
snart fullkomligen se de refvor botade, som genom
kriget de inhemska näringarna fått vidkännas, samt om
icke ständernas underdåniga önskningar i detta ämne,
kunde vid samma tillfälle öfverlemnas.»
Uppå af hr landtmarskalken gjord proposition, blef
hvad grefve von Schwerin föreslagit, af höglofl.
ridderskapet och adeln för öfrigt bifallet, men
Grefve Löwenhjelm, Gustaf\ ansåg detta vara ett
alldeles nytt ämne, hvilket ej egde gemenskap med det
i anledning hvaraf deputationen först blifvit besluten.
Grefve Lilliencrantz, Johan Vilhelm, yttrade:
»I min tanke synas de tvänne föremålen vara af natur,
att icke med en enda deputation kunna framföras. En
skyldig delikatess blifver säkerligen bäst iakttagen, om
en stor deputation frambär den underdåniga tacksägelsen,
och en mindre riksens ständers underdåniga önskan.»
H. exc., hr grefven och landtmarskalken, gjorde
härå proposition, hvilken bifölls.
Grefve von Schwerin uppträdde ånyo med det
ytterst delikata yttrandet: »Kanhända att jag otydligt
uttryckt min mening. Jag trodde att det sätt jag
föreslagit skulle vara det mest grannlaga, då nämligen man
uttrycker hvad som gör föremålet för vårt hopp, med
uttrycket af vår erkänsla.»
Grefve Löwenhjelm invände: »I min tanke är det
lämpligare, att tvänne särskilda deputationer affärdas men
jag medger, att detta i sig sjelf blott är en
delikatess-fraga. Det kommer an på huru hvar och en känner.»
Denna öfverläggning förföll för en stund, hvarefter
H. exc. hr grefven och landtmarskalken, föreslog,
i afseende på de tvänne deputationerna, att de kunde
till en sammanslås, om den underdåniga tacksägelsen
till k. maj:t slutades i följande termer, hvilka förut ej
varit nog bestämdt uttryckta, nämligen att, vid samma
tillfälle under åberopande af samma vishet och kraft,
som inom ett öfver all förmodan kort tidelopp beredt
riket sjelfständighet och aktning, riksens ständer må
vara tillåtet, inför h. maj:t yttra den förhoppning de
hysa, att när ett nytt riksmöte samlar dem inför tronen,
de då måtte få betyga en lika varm och underdånig
glädje att se rikets inhemska näringar fullkomligen upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
