Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sol-Hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gud, Gud, hvarför tillstadde du det!
Hvarför tillstadde du det!
Ropet jag hörde var inte starkt, intet fult,
ångestfullt skränande. Det liknade mest en
fiolsträng, som sprang.
Dödssvetten i min panna blef varm inför
detta; hvar enda nerv spändes nu, när det gällde
att rädda honom från det säkra.
»Rör dig inte, min gosse!» ropade jag. »Rör
dig bara inte, gossen! Jag kommer strax.»
Han vände hufvudet emot mig och log, log,
herre. Så flög något mjukt och grönt genom
luften upp på ropstenen — det var hans plånbok,
»minnet», han nyss visat mig.
Åh, den rörelsen, den rörelsen! Men det
var nog hans gåfva att först tänka på andra,
sist på sig själf.
Ropstenen gaf mig fast mark, och jag
kämpade om honom, herre, kämpade med tjugo mäns
styrka och med hundra mödrars kärlek.
Men hvad kunde människokrafter uträtta
mot alla dessa tusende, sugande dödar!
Mörkret var djupt i hans öga först,
för-tviflan bodde där, ungdomens hela skälfvande
lifslängtan bodde där, dödsångesten bodde där.
Men när han märkte att jag var för svag,
tackade han mig, såg sig omkring med en vid blick,
vände hufvudet mot solen, slöt ögonen, log och
lade sig till ro mot den böljande gungflyn, s^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
