Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
behandlade mannen som en sophög, i hvilken
hon mist det dyrbaraste hon ägde.
Gräfde, gjorde hon, sökte och kastade i
dagern all uselhet hon fann, gjorde hon. Knappt
med mat fick han, men rikligt med brännvin.
Ja, så ful trasmattsbit väfde hon.
När det så hände, att han gjorde sig till
djur och narr inför folket, log hon, grannröd i
fargen och med skälfvande näsborrar.
Aldrig försvarade hon honom — aldrig kräfde
hon aktning för honom.
Du förstår, att folket snart märkte hur
matmodern ville ha det — och så blef det en riktig
uppgift på Yxegården narra »stadsherrn» att visa
sina konster.
När slikt hände, sa’ gossen aldrig något, men
hög farg på kinderna hade han, hårdt
sammanknutna voro händerna, och ögonen höll han
nedslagna.
Thora trodde fargen kom af skrattet, som
han inte vågade släppa loss.
Själf talade hon idel onda ord om mannen
med gossen.–
Hatets grannröda blomma hade knutit sin
svarta frukt: hämd!
Och mannen?
Hvad duger en spån till, sedan den väl släppt
trädet? Och mer märg än i en spån fanns inte i
honom — nu, sedan han nått kulan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
